Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kapellet vid Newparkgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den märkvärdiga egenskapen att ljuda i ens öron i åratal
sedan man hört den, i synnerhet då en djup, eldig känsla
gjorde henne stämningsfull. Författaren tycker sig ännu
höra honom göra följande tillkännagifvande:
“I andra ändan af byggnaden skolen I finna
böneskrifter emot opiumhandeln i Indien och Kina. Jag
hoppas, att I alla underskrifven dem. Om en styrelse för
vinnings skull inrättar bränvinskrogar, så är det oförlåtligt,
men att en regering af samma anledning handlar med gift,
är i högsta grad afskyvärdt.”
Elfva år hafva nu förflutit sedan, men då vi skrifva
derom, är det som hörde vi än en gång den af harm
sjudande mensklighetens stämma. Denna röst hade han
fullkomligt i sitt våld. Han anslog, något som är högst
ovanligt hos en offentlig talare, en förtrolig, men upphöjd
samtalston, samtalande med den stora åhörareskaran.
Då han bad var det klart att han beträdde en väg med
hvilken hans fötter voro förtrogna. Den mest upphöjda
känslostämning uttryckt i de enklaste ord; den enskilda
bönekammarens andakt, utförd på talarestolen, med den
kraft att den lyfte mängdens själar — se der några af de
utmärkande dragen i hans böner. De voro fullkomligt fria
från den ängslan, som stundom kännetecknar offentliga
böner; ännu mindre fanns det i dem något af den fruktan,
hvilken utdrifves af kärleken.
Han bad t. ex. om mera af Guds kärlek sålunda:
“Några ibland oss hafva stått blott vid brädden af
denna stora flod; andra hafva med fötterna vidrört
strömmen; somliga hafva vadat i vattnet till fotknölarne och på
en del har det nått upp på bröstet.”
Eller vid ett annat tillfälle kunde han säga:
“Herre, tag och forma oss såsom ler! Dock det är så
mycket grus uti oss, att det måste såra dina händer.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
