- Project Runeberg -  Charli Johnson, svensk-amerikan : verklighetsbild ur folklifvet bland svenskarne i Vestern på 1890-talet /
225

(1909) [MARC] Author: Gustaf Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

225
heten likaså, och det hela lyser med en glans, som
intet i världen kan ta bort.
Där framme ha några entusiaster samlats och
skakade hand med ledaren och andra. Den där
store mannen var också där framme och gratulerade
och gratulerades. Varma, med uppslagna rock
kragar skyndade sångare och musikanter till sina
hem. Klockan var efter elfva; nattluften var fuktig
och kall.
Någon klappade Charli på axeln:
“Är ni färdiga att komma ?"
“Ja dål"
Åter ett ögonkast öfver salen, och så var man
i parken.
Därute i öster stretade det ena lokomotivet efter
det andra i väg och försvann snart med sina långa
rader af fullsatta passagerarevagnar.
Månen hade stigit högt upp på himlahvalfvet
och allt var så stilla.
HHu, jag fryser,” sa’ Änni. “Det kännes så
besynnerligt. Jag år inte mig själf."
På hemvägen sades inte mycket. Mor Lina
önskade att Nils varit med, och mr Anderson tyckte
de skulle inte hoppat öfver 28.
Man fick i hast lite förfriskningar, och därpå
skildes man åt för natten. Tåget skulle afgå tidigt
nästa morgon, och man längtade att komma hem.
Men för Charli var det4 omöjligt att sofva. Han
rullade hit och dit, och den ena envisa tanken’
hängde sig fast efter den andra.
Han såg den hvita väggen där framme igen,
och så såg han några fattiga, enkla människor, som
för mindre än trettio år sedan’ grofvo sig ned uti
15.-Charli Johnson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charli/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free