- Project Runeberg -  Sveriges historia för folkskolan. (11. uppl.) /
49

(1939-1940) Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att kläda krigarna i järnrustning och förse dem med
långa lansar och tunga slagsvärd. Rustningen blev
till slut så tung, att krigaren hade svårt för att gå och
måste strida till häst; även hästen pansarkläddes
delvis. En sådan ryttare var som en levande fästning.
Orubbligt höll han stånd och försvarade sig;
förkrossande var hans anfall. Men ryttarens utrustning
var så dyrbar, att blott ett fåtal kunde bestå sig
den.

Magnus beslöt nu att skaffa Sverige ett sådant
kraftigt rytteri. Därför utfärdade han omkring år 1280 o. 1280
en stadga, att envar, som ville sätta upp häst med
fullrustad ryttare till rikets försvar, skulle vara fri
från skatt till konungen. Så uppkom ett särskilt
krigar-stånd, det världsliga fräUet eller adeln. Ypperst bland
adelsmännen voro riddarna1.

Vid samma tid var även det andliga frälset
färdigbildat (se sid. 38). Här liksom i andra länder blev
folket alltså delat i ständ. Det tredje ståndet blev
borgerskapet i städerna, vilket mer och mer ägnade sig
åt handel och hantverk. Återstoden av folket var
bönderna. Under hednatiden hade den frie
mannen varit både krigare, präst, köpman och
jordbrukare. Numera var det
adelsmännen, som utbildade sig för krigiska
vär v, prästerna, som ledde gud st j änst e n,
och borgerskapet, som drev hantverk och
köpenskap. De övriga fria männen,
bönderna, kunde då mera ostört ägna sig åt
sitt jordbruk. Fortfarande måste dock även de
ibland med vapen värna sin frihet.

När viktiga frågor skulle avgöras, kallade konungen
till sig de förnämsta adelsmännen och prästerna för att
rådpläga med dem. Dessa stormän benämndes därför

1 Se Lf st. 23 — 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:32:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cgshff/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free