Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax efter Marlboroughs afresa lemnade konung August Leipzig.[1] Förtroendet mellan honom och Karl syntes åter fullt befäst. Men på samma gång afståndet från Karl ökades, aftog den fruktan hans närhet ingaf. Snart förspordes, att August tagit ett misstänkt steg: han hade låtit fängsla sina fredsombud Imhoff och Pfingsten och mot dem låtit inleda rättegång. Då ryktet ville veta att detta skett för deras underhandlingar om traktaten, föregaf August inför de utländska ministrarne, att Imhoffs sak gällde stora penningesummor, för hvilka han ej mägtat redovisa, och att Pfingsten ej kunnat göra reda för vissa ombetrodda »cartes blanches».[2]
Förevändningen var genomskinlig, men steget i själfva verket oskadligt, sedan August uppfyllt fredsvilkoren. Det visade dock tydligt nog hans sinnelag.[3] Mellan de båda konungarne uppstod emellertid ingen brytning. Tvärt om; August lemnade sina egna trupper i sold hos de allierade[4] på tillstyrkan af Karl, hos hvilken han först »låtit förnimma, om de vore H. M:t nödige, så ville han dem åt honom öfverlåta».[5] Till den grad hade han afstått från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
