Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Karl XIIs vistelse i Sachsen 1706—7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligen förmått betinga bättre vilkor, och som om konung August därföre begagnat tillfället att på sitt sändebud skjuta skulden för en oundviklig motgång. Det är också först från en senare tid dessa beskyllningar stamma. Åt Pfingsten anförtroddes att fullborda det än ej slutade fredsverket, och med honom brefvexlades fortfarande i statsärenden. Konung Augusts delaktighet blir dock alltid lika stor; han har två gånger sedermera bekräftat denna traktat.
Huru nu än med undertecknandet må hafva tillgått, säkert är, att Pfingsten inom utsatt tid infann sig med den äskade ratifikationen. Denna sändebudets punktlighet jämte Augusts förbindliga bref satte Karl i särdeles godt lynne.[1] Han gaf August ett artigt svar och ratificerade genast å sin sida fördraget. Stanislai bekräftelse är af samma dag.[2]
Ännu hölls likväl freden hemlig, och de sachsiske ministrarne sökte ständigt hindra dess kungörande under förevändning af den fara, hvari deras konung sväfvade, så länge han omgafs af ryska och polska trupper. Men snart timade i Polen händelser, som bestämde Karl att ej längre uppskjuta fördragets offentliggörande.
I spetsen för sin polsk-sachsiska här och i förening med Ryssarne under Menschikow[3] ryckte nämligen August äfven efter ratifikationen fram emot Stor-Polen, där Mardefeldt stod med endast 4000 svenskar och 10,000 polackar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
