Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorensbärg-.
Gin att nöjet lyda! Blott en tid det rår.
Kjell gr en.
Det är nu mycket länge sedan, eftersom mer än ett halft
sekel förflntit sedan dess.
Vi ha nyss lämnat Gamla Alléen bakom oss, sedan vi i
förbifarten kastat en blick åt höger genom den gammaldags
inkörsporten till Wohlfahrtska egendomen Ivristinelund, hvars
manbyggnad presenterar sig så vackert i fonden af en lång lindallé
och bakom den hvitskimrande statyen på gårdens midt. Yi ha
passerat Milowska possessionen midt emot samma Gamla Allé, och
äro just i färd med att fortsätta vägen utåt Johannebärg, då vi
helt plötsligt ändra beslut, kommendera höger om! och kila af
inåt »Winbergska plantaget». •
Det är »gamle Adam,» den frestaren, som kommer oss på
denna afväg, lockande med en brunröd toddy, kanske också med
ett eller annat glas karambamboli.
Uppkörsvägen till Winbergs drager sig något på sned från
landsvägen, oCh midt för densamma påträffa vi snart ett
tvåvånings trähus, utan något anmärkningsvärdt i sin arkitektur,
tvärtom så rätt och slätt som möjligt. Detta hus är dock icke målet
för vår vandring, såsom varande ägarens enskilda bostad. Yi gå
alltså omkring detsamma och hamna på en kringbyggd gård, hvars
tvåvåningsbyggnader till vänster och midtför hufvudsakligast äro
upplåtne till värdshusrörelse, under det de till höger äro så
kallade ekonomibyggnader.
Hemmastadde som vi äro på platsen, gå vi in i den långa
och föga eleganta förstuga, som på midten af det där huset till
vänster leder rätt igenom byggnaden ut till ställets trädgård. Hit
inkomna, stiga vi in genom den öppna dörren på höger hand och
befinna oss så i Winbergska värdshusets skänkrum.
Allt ser ju här så inbjudande ut, att det förefaller oss helt
naturligt, att vi lyssnade till gamle Adams lockelse. Se bara så
intagande den där lilla skänkjungfrun är i sin hvita bindmössa,
sitt näpna sidenförkläde och sina korta klädningsärmar, som lämna
till fritt beskådande de allra mjällhvitaste armar man gärna kan
tänka sig. Yi äro smått liebhabrar. Alltså icke underligt, att
vi i detta nu icke ha något öga för det trefliga rummets
ameuble-ment, dess rottingstolar af gulpolerad björk, dess taburetter med
öfverdrag af blommig sits eller dess kantiljkantade röda
fönstergardiner, sirligt draperade på spjutformade trästänger — nej
visst icke! Och kasta vi en blick in i de närgränsande rummen,
så är det icke för att beundra kronprinsparets porträtter i
litografi på väggen eller de messingsbeslagna draglådor, som bland
annat bohag här representera den s. k. kejsarstilen, utan för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
