Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 2. Slaffrågan framträder allt mera; general Butler och »krigskontraband»; general Frémonts emancipationsorder; general Hunters dito; Lincolns missnöje därmed; hans svåra ställning; hans budskap till 37:de kongressen; diplomatisk förbindelse med Haiti och Liberia; slafveriets upphäfvande i Kolumbia; upprättandet af skolor för negrer; rasoviljan växer; motsatta åsikter angående behandlingen af rebellernas undanrymda slafvar; svårigheter; de lojala gränsstaternas slafvar; Lincolns budskap i mars 1862; försök till öfverenskommelse med gränsslafstaterna; negrers användande till soldater; negerregementen; Söderns vrede och grymhet mot negersoldaternas familjer; negersoldaternas familjer frigöras; fördrag med England om afrikanska slafhandelns undertryckande; yrkan om allmän slafemancipation; Lincolns tvekan; Nordens nederlag i kriget; slaget vid Antietam och slafemancipationsproklamationen d. 22 sept. 1862; frihetsediktet den 1 jan. 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utån hängas såsom en skurk*. Detta var i maj eller juni. — I början af juli
framlades den antydda billen, enligt hvilken värfning af negrer eller, som det hette,
»personer af afrikansk härkomst* blef tillåten. Gränsstaternas representanter
motsatte sig denna, enär »de hvite soldaterna icke ville strida tillsammans med
negrer». Senator Wilson framdrog då minnena från det stora frihetskriget:
»Kämpade icke amerikanska soldater vid Bunkers Hill sida vid sida med svarta soldater?
Kämpade icke amerikanska soldater vid Red Bank tillsammans med ett helt
negerregemente? Och likaså på slagfältet i Rhode Island, där detta svarta regemente
visade sig vara ett bland de tappraste, som någonsin funnits på denna
kontinent.» –-
Billen blef antagen. Men under de två första krigsåren kommo negersoldater
till mycket ringa användning. »Allmänna meningen», yttrar en samtida
skriftställare ännu så sent som i januari 1863, »hade ännu icke försonat sig med tanken,
att en betydande del af arméen skulle bestå af negrer**.» Under sista delen af
1862 hade endast 5,000 negrer blifvit inskrifna i arméen; men från och med 1863
års början, sedan emancipationsakten trädt i verksamhet, blef det annorlunda.
I maj upprättades i Boston det 44:de Massachusettsregementet under öfverste Shaw
och embarkerade till Syd-Karolina. Ännu ett var kort därefter färdigt att afgå.
Dittills hade största svårigheten legat i att finna hvita officerare, som skulle vilja
åtaga sig befälet öfver negertrupperna. Öfverste Shaw var den förste, som bröt
isen. Och han var den förste, som förde sina negersoldater i elden under ett
nattligt anfall på fort Wagner i Charlestons hamn. På egen begäran hade han
erhållit det farliga uppdraget, af önskan att ådagalägga, hvad hans »niggergossar»
dugde till; i spetsen för dem stormade han utanverken och stupade jämte de flesta
af sina officerare och största delen af sitt tappra regemente***. Men exemplet
verkade. Inom sex månader stodo 50,000 färgade i arméen, och nästa år växte siffran
till 150,000 man. Dessa negertrupper ådagalade så framstående egenskaper af
duglighet, att fördomen i Norden mot negerns användning såsom soldat helt och
hållet försvann f.
De lojala slafagarne i gränsstaterna, som läto sina slafvar värfvas till
soldater, fingo en ersättning af 300 dollars för hvarje slaf. De svarta soldaterna
erhöllo dock lägre aflöning än de hvita, enär man ansåg, att de kämpade lika mycket
för höjandet af sin ras som för landet. På initiativ af Charles Sumner och Henry
Wilson blef detta dock ändradt, så att negersoldater efter 1 jan. 1864 erhöllo samma
aflöning som de hvita soldaterna.
* Bryant and Gay: vol. IV, pag. 467.
** Henry Wilson: vol. VI, pag. 369.
*** Bryant and Gay: vol. IV, sid. 644.
f Ibid. — Se ock »Skizzcr ur amerikanska frihetskriget 1861—1865», pag. 188.— Ett af
Fr. von Helhvald varmt lofordadt tyskt arbete: »Dic hundertjährige Republik» von John H.
Becker, skildrar negrerna såsom synnerligt lättjefulla under denna tid Förf. deltog själf såsom
soldat i den federerade arméen, men hyser lika djup antipati mot amerikanerna i öfrigt som
mot negrerna. Angående de från sydstaterna till Nordens arméer flydda slafvarna berättar
han, att de endast kunde användas som hjälp till kockarna, men voro odugliga till och med
att bära ved och vatten. Se pag. 138, 139, 140 o. f. Hvad som ställer detta arbete i något
egendomlig dager är de utförliga och detaljerade skildringarna om denna negerns oduglighet i
köket, medan förf. ej med ett enda ord omtalar, att 150,000 negrer, de allra flesta lösgifna
slafvar, tappert och med dödsförakt stredo sida vid sida om de bästa soldaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
