Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 18. Söderns sista öfvergrepp i slaffrågan; återupptagande af den afrikanska slafhandeln; ny förföljelse mot den fria färgade befolkningen; »Personal-Liberty-laws»; 35:te kongressen; upprörd sinnesstämning bland sydstatsrepresentanterna; presidentvalet 1860; Lincolns val; verkan däraf; abolitionisternas misstroende mot Lincoln; hans val signalen till Söderns secession; Syd-Karolina gör början; »golfstaterna» följa exemplet; Buchanans svaghet och oduglighet; förräderi inom kabinettet; syd-statskommissarier i Washington; ny kongress-strid; Jefferson Davis’ tal; Sewards dito; prässens hållning; tvekan och oro i Norden; Söderns öfvermod; »Crittenden-kompromissen»; sydstatsrepresentanterna lämna kongressen; fredskongress; »Amerikas konfedererade stater» 1861; Jefferson Davis; Södern sätter sig i besittning af alla å dess områden varande arsenaler m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten jämförelse mellan Jeff. Davis och Lincoln torde ej sakna intresse,
enär bådas lifsbanor i många punkter beröra hvarandra. Båda voro, som sagdt,
födda i Kentucky med endast några få års skillnad i ålder. Båda fingo tidigt lämna
sin födelseort för att växa upp, Lincoln i Illinois, Davis i Mississippi. Båda deltogo
i kriget mot »Svarta Falken». Båda invaldes samtidigt i kongressen. Båda voro
populära talare och framgångsrika polilici; båda blefvo målsmän för en abstrakt
politisk idé och båda blefvo — äfvenledes samtidigt — de två stridande stora
partiernas främste chefer.
Men likheten dem emellan är också endast en yttre sådan. Till karaktär
och lynne voro de hvarandra lika motsatta som de partier, hvilka de
representerade. Om ödet förbytt deras lifsvillkor, om Lincoln vuxit upp på en
bomullsplantage i Södern och Davis klyft gärdsgårdsstörar å en fattig farm i Norden, om
den långgänglige Illinoispionieren studerat trigonometri vid West Point och den
elegante, bleke Mississippistudenten stått i bod i New Salem, så skulle detta
sannolikt modifierat, men icke förändrat någonderas karaktär. Lincoln skulle aldrig
hafva kunnat blifva en slafveriets förkämpe eller ledaren af ett uppror, och Davis
lika litet stridsman för humanitet eller författare af emancipationsakten.
Hufvuddragen i Jefferson Davis’ karaktär tyckes oss hafva varit viljekraft,
skarpsinne och reserverad stolthet. Hans biografer hafva nästan intet att berätta
om hans privatlif; de visa oss nästan intet af de drag, som berpda glädje och
trefnad i umgänget med människor; Jeff. Davis tyckes hafva saknat all humor, all
sällskaplig glädtighet och fryntlighet. Han säges däremot hafva varit »så äregirig
som Lucifer och så kall som en ödla». För honom bestod världen endast af herrar
och slafvar; och lagen talade endast om absolut härskarmakt och absolut
underkastelse. En demokrat till namnet, var han en aristokrat i uppfattning och lynne.
Han var en typ för Söderns högsta kultur och längst drifna kastanda. I sina
politiska teorier var han en sofist och icke en logiker. Det var i full
öfverensstäm-melse med hans karaktär och en god illustration af hans paradoxa teorier, att
han lät svänga slafpiskan öfver sina hundra slafvar och utöfvade ett militäriskt
diktatoriskt välde öfver nio millioner af »sitt folk», medan han i glödande ordalag
talade emot majoritetsförtryck.
Sådan var den man, som nu var vald till chef för »Amerikas konfedererade
stater» och hvars hjärna utan tvifvel hvälfde ännu långt äregirigare och långt
mera vidtflygande planer.
Omedelbart efter sitt val begaf han sig från sitt hem till Montgomery; under
vägen höll han en serie af 25 tal på olika slällen. Öfverallt emottogs han med
kanonsalut, och jubel hälsade hans ord, då han sade, att »skilsmässan från unionen
är fullständig, och ingen kompromiss, ingen återförening är längre möjlig», samt
att Söderns folk skulle låta en hvar, »som motsatla sig dess vilja, lukta Söderns
krut och smaka Söderns stål».
Den 18 februari höll han sitt inträdestal under tusendens hänförda jubel.
Och åter upprepade han, att »Södern skulle med sitt svärd uppehålla den ställning,
den intagit bland jordens nationer», samt befallde ögonblicklig organisation af armé
och flotta.
Äfven vicepresidenten Alex. Slephens höll ett tal, hvari han utförligt
framställde antagonismen mellan frihet och slafveri; han sökte bevisa villfarelsen i
Förenta Staternas konstitution, då den sade, att alla människor voro jämlikar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
