Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 CAROLINENS MINNEN. .
— Han är rädd, min käre knsin August, sade då konungen.
Följen mig, mina herrar, tillbaka till Reval, jag vill med härs-
makt sätta efter det polska byket.
— Ers majestät, invände då Wellingk, det torde vara
betänkligt att draga trupper in i Lifland, som är alldeles utblot-
tadt på födoämnen. Jag vågar i djupaste underdånighet hem-
ställa, om icke Ers majestät skulle finna det lämpligare att
rikta hela sin uppmärksamhet på det af ryssarne hårdt ansatta
Narva, då ändock Riga för tillfället icke är belägradt.
Konungen betänkte sig ett ögonblick, hvarefter han sade:
— Ditt förslag är godt, Wellingk. Följen mig, mina herrar.
Alla tre galopperade till Reval, där det blef glädje i lägret,
när där blef bekant, att konungen oskadd kommit tillbaka från
rekognosceringsridten.
Konungen lät nu utgifva befallning, att arméen skulle
samlas vid Wesenberg, en ort belägen midt emellan Reval
och Narva.
Högkvarteret förlädes i Pernau, dit konungen red från
Reval. Fichenhausen beordrades att med sina trupper stanna
i Lifland för att skydda denna provins, i händelse polska
arméen skulle göra ett oväntadt anfall dit in, Wellingk befalldes
att tåga till Wesenberg genaste vägen från Rujen och möta
konungen därstädes, sedan hans majestät efter några dagars
förlopp ditflyttat högkvarteret från Pernau. Dessutom skulle
förstärkning direkt från Sverige dragas till Wesenberg.
Efter uppkastandet af denna plan och utgifvandet af dessa
befallningar red konungen från Reval till sitt högkvarter i
Pernau.
Knappast hade konungen kommit till Pernau, förrän en
ensam ryttare på en löddrig häst sprängde in i det svenska
lägret, där han genast blef motad och fasttagen, men lika fort
släppt och hälsad med glädje af en ung man, kornett liksom
den ankomne.
— Sivard!
— Otto!
De båda krigarne kastade sig i hvarandras armar. — De
voro två bröder G-yllensvärd, fader- och moderlösa, men upp-
tagna som egna barn af en vän till deras far, major Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
