- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
234

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleons stad.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och så gick man på Lamoureux’ symfonikonserter! En
sådan musik och ett sådant utförande var något sällsynt
fulländat.

För två år sedan var det eget nog tyskar, som anförde
de två yppersta konserter, som då gåvos i Paris, båda på
Théâtre des Champs Elysées. Den första dirigerades av
Furtwängler med hans egen Berlinerorkester. Den senare av
Fried, med teaterns orkester, men med ett par tyska och en
svensk som solister. (Martin Öhman var den svenska).


Paris! – Den kanske mest överexploaterade punkten på
Europas karta! Nästan ingenting finns att tillägga om det,
som inte alla känna. Men vad som starkast slår mig var
gång jag kommer tillbaka dit, är dess suveräna oberördhet
av tidens växlingar. Paris är och förblir sig likt. En gammal
vän, solig och spirituell, en smula »ravagerad», leende sitt
intelligenta, ofta spydiga, leende, alltid levande, up to date
trots sin efterblivenhet i en hel del praktiska ting –
världserfaren och orubbligt konservativ. Styrelse, konstsmak, moder
skifta. Det angår den inte. Också gator och hus och stadens
traditionella ytterkontur förbli oförändrade.

Och trots sin konventionella gammalmodighet – evigt
ung! –

Egentligen förefaller det, som om trafiken vore den enda
stora förändringen. Den lugna rytmen och elegansen äro all
världens väg. Men det parisiska vardagslivets manifestationer
äro desamma. Det märker man, särskilt om man bor borta
från centrum; och det verkar på något sätt personligt
trösterikt att se att inte allt, som är över fyrtio år, slopas som
hindrande och obrukbart. Får man kalla det kultur? Eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free