Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allenast [för] att gifva dem, som hafva magten i händerna, någon
anledning att tänka på detta vigtiga ämne, huruvida sådana kunde tåla
minskning eller alldeles indragning.
Vi hafva på vårt jordklot sådana samfund, som ega helt få eller
alldeles inga sådana lagar, som öfverlemnat uti naturens händer allt
detta, — och vi blifva med förundran varse, att de hunnit till den
höjd af lycksalighet, som i timmelig måtto för ett rike kan önskas.
Vi finna tvärt om, huru vi genom lagar sökt determinera nästan hvart
steg, som en undersåte skall göra, utstakat med mycket hufvudbryderi
hvarje näringsgren, bundit dem uti särskilda knippor; [huru vi] ibland
tagit under armarna den ena, ibland åter den andra, satt värde på
varor och bland annat med svårt vite trugat oss att tro fem marker
koppar i små bitar vara lika mycket som nio uti större stycken; och
genom allt sådant [hafva vi] väft in samfundet i så många och fina
trådar, att inbyggarena uti sina rörelser fastnat af dem så hårdt till
hopa, att ingen menniska varit i stånd att reda ut dem på annat sätt
än den gordiska knuten blef öppnad, nemligen [genom att] hugga af
hela bandknippan. [Och] då kunde det [åter] hända, att någon näring,
som slapp på sådant sätt lös, ville löpa ifrån de andra, som voro
inflätade, ¿varigenom man öfverhopades med nytt bekymmer att få den
ju förr dess hellre å nyo inväfd efter annat mönster, förr än hon skulle
draga samfundet öfver ända.
Hvad har händt af allt detta? Jo, våra näringar stå till en stor
del uti monopoliska fjettrar, som hos en del befordra yppighet och
lätja, hos andra qväfva industrin och göra folket förtvifladt och somliga
hängfärdiga. Man öfverträder öfverhetens och i följd deraf Guds lag
och sårar samveten genom lagbrott. Vi hafva fått så många ekonomiska
författningar, att en mans ålder intet räcker till att lära dem. Månne
vi icke hafva så många rättegångar, att de aldrig hinna slutas? — en
god förtjenst för fiskaler, ombudsmän, domare och advokater, — [och
hade vi icke] händerna fulla med sysslor i alla kollegier, om de än
vore dubbelt talrikare än de nu äro? [Hos oss råder] en brinnande
lust, ja, en färdighet att göra lagar nästan vid hvaije casus specialis.
Men hvad mera? Jo, vi hafva blifvit folkfattiga utan krig och
pest, hungriga utan missväxtår och utblottade med de rikaste grufvor.
Och det, som allra ömkeligast är: medan vi på detta sätt vefvat in oss
sjelfva, har utländingen genom några förmögna medborgares lof nyttjat
våra giller och fiskat så länge med god min i grumligt vatten, att han
blifvit rik och fått jus patronatus på en stor del [af] våra ädlaste verk,
medan andra vitjat sina medborgares kassor. Usel belägenhet!
§ 34.
I 22 § är visadt, hvad äfventyr och verkelig förlust svenska män
måste lida på sina egendomar. Hafva vi icke förenat oss i ett samfund
[på det] att vi skulle ega säkerhet till våra lif och egendomar, och
anförtrott deras försvar i högsta magtens händer?
Till étt så stort ändamåls vinnande är nödigt 1) att bringa
vexel-kursen till behörig stadga. Den lyder väl ingen befallning, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
