Genom Sveriges bygder / 430 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gestrikland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gestriklands öfriga befolkning. I deras mörka utseende och kortare växt kan
dock ett vant öga spåra deras främmande ursprung.

Ånghammaren vid Sandviken.

Gestriklands viktigaste samfärdsled är Gäfle–Dala järnväg, som öppnades
efter hand 1856–59 och snart fick så mycket trä och järn från Dalarne att
forsla ut till hafvet, att den blef den järnväg, som betaide sig bäst af alla i
Sverige. Då man kommit från Dalarne och öfverskridit Gestriklands gräns,
är man inne i en bygd, där både bergsbruk och skogsbruk drifves i stor skala
med Hofors till medelpunkt. Västra Gestriklands flesta och bästa skogar
tillhöra Kopparbergs-Hofors sågverksaktiebolag, och en hel rad af dess
järnbruk ägas af Hofors aktiebolag, som hufvudsakligen är ett järnverksbolag,
men på sitt stora jordområde drifver äfven skogsbruk och jordbruk. Från
stationen Hofors, förr kallad Robertsholm, leder en 3 km. lång
bibana åt sydost till själfva bruket Hofors med dess masugnar,
bessemerverk, gjuteri och stora mekaniska verkstad. Vid Hofors är nu
den bruksrörelse samlad, som förr drifvits vid åtskilliga därunder
lydande mindre järnbruk och masugnar. Från Hofors sänker sig
banan starkt ned mot Storvik å Norra stambanan, hvarifrån en 7
km. lång bibana leder ned till Hammarby trämassefabrik mellan
Ottnaren och Storsjön. Järnvägen går därefter in i en leende nejd,
passerar vid Kungsgården nära
Ofvansjö kyrka ett betydande valsverk och sågverk, hörande till Hofors, och
kommer sedan fram till norra stranden af Storsjön. En midt i Storsjön
norrifrån nedskjutande landtunga utgöres af en rullstensås, som med några
afbrott fortsätter söderut nedåt Enköpingstrakten. På och vid denna ås ligger
Sandvikens storartade järnverk på Storsjöns strand ett stycke väster om Jädrans
mynning. Sandviken har under brukspatron G. F. Göranssons ledning gått
i spetsen för bessemermetodens praktiska utveckling och var det första järnbruk
ej blott i Sverige, utan i hela världen, där fullt tillfredsställande resultat
med detta nu så betydelsefulla järnförädlingssätt nåddes. Den bländande
syn, som möter ögat, då det flytande järnet med sin oerhörda hetta stjälpes
ur de hängande stålugnarna, är ett af de intressantaste skådespel man kan se.
Bruket drifves delvis af Jädrans vatten, som ledes dit norrifrån genom en
3,5 km. lång kanal. Vid Sandvikens verkstäder tillverkas en mängd olika
ting af bessemerstål, från grofva stänger och smidesämnen till maskindelar,
fjädrar, sågar och ståltråd. Den stora ånghammaren var, då den uppfördes,
den största i landet. Invid Sandviken äro bostäderna för verkens talrika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>