Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höga bergmassan Högenacke, och mellan dessa båda ändpunkter är Smålands
högsta bygd: en kulle bredvid landsvägen midt emellan Malmbäcks och
Hylletofta kyrkor har befunnits ligga 377 meter öfver hafvet och vara själfva
krönet eller toppunkten af Sydsvenska höglandet; den benämnes stundom
Tomtabacken, stundom, efter den närbelägna gården Åkerhult,
Åkerhultsberget.[1]
Två mil öster om Nässjö ligger staden Eksjö i en skogbeväxt motrakt,
men dess närmaste omgifningar kunna dock icke kallas fula. Samhället har
med fart arbetat sig upp ur den nästan totala tillintetgörelse, hvari det 1856
störtades af en härjande eldsvåda. Staden är. trots sin höga ålder – dess
första stadsrätt är meddelad af Karl Knutsson – en af de få svenska städer,
som aldrig omedelbart rönt krigets olyckor, men den har det oaktadt aldrig
uppnått större välmåga. Nordväst om staden märkes Smålands husarers och
grenadierers mötesplats Ränneslätt, och en mil nordost om staden ligger
den märkvärdiga Skuru gata, utgörande en bred remna, hvilken går nära
en fjärdedels mil igenom ett granitberg. Kemnan, som fortlöper i nästan
rak riktning, har en bredd af åtta meter och ända till fyrtio meter höga
lodräta väggar. Folktron betecknar naturligtvis denna ovanliga
naturbildning såsom ett tillhåll för troll och andra af vidskepelsen alstrade
hemlighetsfulla väsen. Öfver renman ligger en klippa Skuruhatt, bredvid hvilken
är en öppning i berget, kallad Sakristian, där hedningarne fordom skola
hafva offrat åt sina afgudar.
Från Eksjö leder Nässjö–Oskarshamns järnväg först österut och sedan
åt sydost och söder genom en dalgång, som bildas af ett bland Emåns
nordligare tillflöden. Härunder passeras Kalmar regementes mötesplats Hultsfred
nära stationen af samma namn, från hvilken järnvägar utgå både till
Vimmerby och Västervik. Först längre söderut, vid Målilla, kommer järnvägen
in i Emåns hufvuddal, som af gammalt bildar en hufvudinfartsväg från Kalmar
län till det inre Småland. I denna dalgång ligger i Alseda socken Sveriges
enda guldgrufva. Här upptäckte skogvaktaren Nils Stenberg och bergmästaren
Anton Swab år 1738 en guldmalmsåder, af hvilken lyckliga tilldragelse
stället »nobiliterades» med namnet Ädelfors. Kronan inköpte marken, och ett
bolag bildades, som gemensamt med kronan började bearbetningen af
guld-fyndigheterna 1739. Arbetet fortsattes, ehuru det aldrig gick med vinst,
till år 1822, och sammanlagda värdet af det guld, som dittills, under några
och åttio år, vunnits, var omkring 223,000 kronor. Oberäknadt ett kortvarigt
försök, som 1870 gjordes att återupptaga arbetet, låg grufvan sedan nere
till 1890, då ett nytt bolag började anställa omfattande försök att genom en
mindre kostsam metod tillgodogöra sig det guld, som kunde anträffas; men
äfven dessa försök ha krönts med ringa framgång. Ej långt från Ädelfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
