Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra. Mitt egentliga faktotum var en negerpojke, som hade
till åliggande att rasta min häst och leda fram den till
dörren, följa efter mig, när jag red ut, samt passa upp mig i
allmänhet. Stackars liten! Han blef ett af indianernas
första offer.
Tidigt en morgon skickades John, som han hette, ut
ensam för att vakta boskapen. Under frukosten hörde vi
hofslag, och Will kom ridande för att meddela oss, att
indianerna voro på krigsstigen och drogo samman sina olika
styrkor alldeles i närheten af vår gård. Will hade en
trupp-afdelning bakom sig, om undsättning skulle behöfvas, och
man rådde oss att genast rida till fästningen. Efter att i
största hast ha packat samman några värdeföremål, togo vi
vår tillflykt till Mc Pherson och här stannade vi kvar, tills
trupperna återvände med underrättelsen, att all fara var öfver.
Vid vår återkomst till landtgården funno vi, att
boskapen drifvits bort, och stackars lille John hittades död på en
skogsbacke. Rödskinnen hade tydligen ämnat skalpera
honom, men afstått. Kanske tyckte de, att hans tofviga ullhår
ej var någon tillräckligt ärofull trofé, kanske blefvo de
bort-skrämda från sitt förehafvande. I alla händelser hade den
stackars gossen skalpen kvar, ehuru man tydligt såg märket
efter knifven.
Kort efter denna händelse kommo några kapitalister
från östern på besök till min man. En af dem, herr Bent,
rådde om åtskilliga af de landtgårdar, där uteslutande
boskapsskötsel bedrefs. Han önskade nu besöka en dylik
rancho, och hela sällskapet beslöt samtidigt företaga en jakt.
Som det i gränstrakterna ej fanns den minsta tillstymmelse
till bankinrättningar, skulle vexlar eller anvisningar varit till
ingen nytta, och de penningar, som skulle nedläggas i
affärsföretag västerut, hade medförts i kontanter. Att taga med
dessa på den tillämnade utflykten skulle ha varit alltför
riskabelt, och man frågade mig därför halft på skämt, om jag
ville åtaga mig bankirskapet och förvara penningarne. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
