Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en våldsamt ingripande faktor, hvilken
korsade alla beräkningar.
Det var egentligen ganska märkvärdigt! Gingo
nu icke därinne öfver ett par hundra tusen
människor, arbetade och sleto för uppehället, kifvades
om brödbitarna, skrattade och våndades om
hvartannat, men hit ut skulle de ändå allesammans!
Klockorna skulle ringa, på Norrtullsgatan skulle
människorna lägga näsan på rutorna och göra ett
öfverslag af den dödes samhällställning —
alldeles som nyss — och jorden skulle gnissla under
spaden — som nyss.
Skulle man skratta däråt eller gråta? Där
hade han stått för ett par timmar sedan
tillsammans med alla de andra. Gamla hade de varit
och några så bräckliga, att de knappast kunde
stå på benen, men månne någon ägnat en tanke
åt, hvilkens tur det skulle blifva härnäst? Icke
hade han gjort det och troligen ingen annan heller.
Besynnerligt! Vilja vi då icke se längre än näsan
räcker?
Han stirrade nyfiket på grafven ... Att Mathilda,
hans Mathilda verkligen låg därnere!
Ånej, det var nog icke sant!
Då han kom hem, skulle hon taga emot honom
som vanligt ute i tamburen — nej, hon var ju så
sjuk, men hon skulle ropa på honom inifrån
sängkammaren.
Hela det här bråket med begrafningen hade
endast varit en formalitet, ett gyckelspel att skrämma
barn med ... och han var icke något barn. Han
var en gammal man och byråchef. Då han kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
