Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom instinktivt bedöma andra människor och
ana sig till deras öde. Dylika företeelser inom
lifvet äro af den art, att vi måste säga: de
förekomma, utan att vi därför kunna förklara dem eller
ens veta om deras tillvaro rubbar eller icke rubbar
den uppfattning vi hittils haft om därmed
sammanhängande ting. Tavaststjerna har upprepade gånger
rört vid dessa företeelser, och han gör det utan alla
förklaringar, endast som genombäfvad af känslan för
det stora obekanta, som vi i dylika företeelser ana.
Denne man har haft en hund, som dött, och
när novellens hjälte en dag ser sig i spegeln,
återfinner han — eller tror han sig återfinna — i sina
egna ögon samma sällsamma uttryck, som han en
gång mött i det döende djurets. Denna
upptäckt-följes af »impressionistens" död, och det bref han
lämnar efter sig är fyldt af undantagsmänniskans
djupa ensamhetskänsla. ...
Ett karaktärsdrag sådant som det här tecknade
finna vi endast hos de individer, hvilka lifvet
påtryckt sin undantagsstämpel, och det är dessa
människor, hvilka hela lifvet ut gå kämpande mot
den stora upplösning, som döden en gång medför.
Det är också dessa människor, hvilka i likhet med
denne impressionist kunna säga, att vänskapen
varit hans enda stora passion utom goda cigarrer,
men att han aldrig ens kunnat njuta af tobaken
ensam. De törsta efter förtrogna, efter människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
