Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Elli är alt så enkelt. Att hon älskar Olof synes henne vara något så heligt, att ingen mer än hon själf kan eller får döma öfver denna känsla. Men å andra sidan är hon bunden af sitt löfte för lifvet, och därför skall hennes kärlek aldrig blifva mer än ett vackert minne, en oas, där hon i stillhet hvilar ut. Ja, denna kärlek skall under hela lifvet gifva henne kraft att med glädje fylla sina plikter. Men för Olof blir ett sådant förhållande alltid en tung börda, ja, rent af en löjlighet, och lian drages bort för att komma ur en situation, där han icke vill, icke kan spela den uppoffrandes rol. Han är barn af en annan tid än den tysta kvinnan, hvilken lefvat hela sitt lif — i tvänne finska prästgårdar. Dialogen i denna bok är beundransvärd, därför att den icke rymmer mera än högst undantagsvis en sentens, hvilken duger att citera, Replikerna äga den omedelbarhet, som är egen för lyckan, och de bäras af samma stämning som de obetydliga ord och meningsbyten, hvilka vi alla minnas från våra bästa och lyckligaste ögonblick, då hvarje ord får färg af vår egen kärlek. Ja, äfven i naturskildringen finnes denna dallrande ton af två människors sällhet, och det är genom denna känsla författaren visar oss hvarje natursceneri. I detta hänseende står boken ouppnådd både Sveriges och Finlands berättande literatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
