Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Författaren för oss vidare, och vi följa honom villigt. Det är Finland han visar oss, Finland, sedt genom hans egna ögon, i det vemodiga skimret af hans känslor eller belyst af ett humoristiskt leende, som i dialogen om Samuel Samuelsson, hvilken är stämd för oloflig brännvinsbränning och luras att afstå från att svära falskt af pur vidskepelse. Brytande sig mot denna bakgrund af finsk natur, där hvarje enrisbuske på hård, karg mark får sin särskilda knotighet, skymtar den ironiska bilden af Mauritz Ahlfeldts bedydelselösa existens, som tidigt bestämt sig för att blifva „först sikter, så en dylik som pappa, och sedan senator“. „I konsertsalen“ öfverfallas vi med författaren af en plötslig sympati för en stor, varm passion, hvilken obeherskadt bryter mot konvenansen o. s. v. Här fins med ett ord Helsingfors och hufvudstad, bittra, sorgmodiga tankar, ömma, fina reflexioner och bilder, tecknade med starka, säkra konturer. Här fins t. o. m. bilder från det Europa, där Aho lefvat en del af sitt starkaste lif, mottagit många af sina starkaste impulser. Men hälst följa vi dock förf. „Hemåt“. Vi veta som han icke egentligen hvarför. „Man måste höra skvalpet af hemlandets insjövåg, gökens rop och bofinkens oskyldiga kvitter, blicka in i den susande skogen och se björkens jungfruliga, väna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
