Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är detta enkla i framställningssättet, som här är det på en gång mest rörande och mest gripande. Och så underligt äro de finaste fibrerna i mänsklig känsla och poetens egen konst här flätade samman, att hvad som är det mest äkta i känslan, det blir också det utsöktaste i själfva diktarens konst. Runeberg har lefvat så intensivt med och genom sitt folk, att när han nu i sin fantasi återser dessa hjältar, hvilka äro typiska för den stora kamp, som det finska folket en gång kämpade — och ännu kämpar, så ser han dem med samma ögon, berättar om dem med samma djupa, vemodsfulla ton, som när den mystiske sagoskalden en gång i dunkla sägner framstälde den kulturkamp i ordets egentligaste betydelse, hvilken begynte det finska folkets öden och gaf dem sin särskilda prägel, sin färg, sin från alla andra skilda ton af smärta eller fröjd, nutidssorg eller framtidsförhoppningar. Detta är det stora med Runeberg, att han aldrig synes hafva behöft några läroår för att finna denna ton, som var hans folks, och jag menar härvidlag visst icke den ton, som är dagens, icke den, som går och kommer, och som det är jargonens sak att träffa och rätta sig efter, utan den ton i folkens hjärta, som darrar djupt och länge. Runeberg har i den grad varit från begynnelsen af helgjuten och stark, att han utan möda synes hafva funnit sig själf, liksom man i hans diktning skall hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
