Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagorna symboliserat i outgrundliga naturväsen, hvilka draga en trollring kring den olycklige, skiljande honom härmed från människor och människors känslor. Det är två viljor, säger förf., som brottas i denna människa, och den starkaste är icke hans. Han känner den icke som sin, han vet blott, att något skall hända, och midt i hans ångest slår honom den äkta allmogeaktiga tanken att det nog så var utsedt för honom, och då lönar det sig ej att spjärna emot. Kärleken kämpar inom honom med dubbel våldsamhet, därför att han känner striden så hopplös, och midt i detta kaos af våldsam själsspänning, under hvilken mordtanken omedvetet arbetar sig fram inom honom, känner han sig maktlös, han skulle vilja gråta och kvida som ett barn. Hvarför? Det är förtviflan öfver hans eget obevekliga öde, som han förnimmer liksom på afstånd, utan att kunna hindra det. Det ypperligaste psykologiska draget i denna skildring är kanhända, att mannen icke begår sin förtviflade handling förrän efter en dags själsspänning. Den opsykologiska massan säger då, att brottet begås planlagda med öfverläggning. Förf. har här vetat bättre. Hon vet, att gärningen kan förfölja en människa med styrkan af en fix idé, marterande henne, trängande sig fram tum för tum, liksom bemäktigande sig hvarje återstod af eftertanke, mänsklighetskänsla och förnuft. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
