Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade diktat sin, som han trodde, sista aäng på
Calédoniens strand:
”Snartredan dagen nått sitt ,
Allt vildare blir stormens tjut”
då ett bref från D:r Blacklock till Roberts vän, Gavtn
Hamilton, öfverändakastade alla dessa hans planer genom
att öppna nya utsigter för hans poetiska ambition.
Doktorn tillhörde en klass kritici, hvars bifall Burns icke
vågat hoppas, och dennes tanke att han i Edinburgh skulle
finna uppmuntran för en ny edition af sina dikter,
upplif-vade honom så mycket, att han begaf sig till sagde stad,
utan att der ega en enda bekantskap och utan ringaste
tecken till introduk tionsbref.
Nu förändrade sig plötsligt hans öde. öfverallt såg
han sig aom en sann skaldenatur aktad och ärad,
författarearvoden beredde honom en sorgfri utkomst, och han
umgicks förtroligt i de förnämsta sällskapskretsar.
Isynnerhet rönte han det lifligaste deltagande af James
Cun-ningham, Grcfve af Glencairn, hvilken uppbjöd sitt
inflytande att, till tryggande af hans ekonomiska ställning,
förskaffa honom en ganska lofvandc uppbördsmannatjenst.
Denna plats var dock mycket motbjudande för Burns’
känsliga diktarsinne, oeh han bcgynte längta bort från
Edinburghs kalla förnämltet till sin hembygds dalar igen; och
sedan han samlat ett litet kapital, och efter att hnfva
företagit en resa genom Skottland, under hvilken han
öfverallt mötte det välvilligaste einottagande, arrenderade han
pingsttiden 1788 det vackra Ellisland vid Dumfriea oeh
gifte sig med Hanna Armour. Olyckan upphörde dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
