- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
357

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn i paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357

icke fanns någon af dem, som han behagat uppräkna,
hvilken icke författat åtminstone ett eller annat
ypperligt stycke.

»Men Tegnér då? Hvad säger löjtnanten då om
Tegnér?»

»Behöfver jag väl säga det?» utbrast jag halft
förtretad.

»Känner löjtnanten Tegnér personligen?»

»Nej, beklaglig ...»

»Kors, i Guds namn! Där går han!» ropade
studenten, fattade mig i armen och pekade på en
svartklädd man i skor och hvita strumpor, som med matta,
ojämna steg framkom i en allé vid sidan af den ädle,
oförgätlige människovännen, apotekaren Cavallin.

Allt från min barndom hade det utgjort en af
mina käraste önskningar att en gång få skåda denne
världskunnige skald, hvilkens skrifter varit min tidigaste
förtjusning, men ända hittills hade det varit förgäfves.
Nu, nu såg jag honom ändtligen, men lutande och svag.
En blixt, som kommit inifrån, hade året förut liksom
splittrat den fordom så kraftiga stammen; men det var
i alla fall Tegnér, och med en lika omotståndlig som
lätt förlåtlig nyfikenhet skyndade jag efter honom, just
som han inträdde i paviljongen, där vattnet serverades.
Där blef snart fullt hus, och namnet Tegnér for ofri*
villigt öfver allas läppar. Med oförliknelig näsvishet
trängde jag mig fram, så att jag kom honom helt nära.
Hans klara, snillrika, blå öga fästes för ett ögonblick
på den nyfikne, och ett fint, godmodigt leende flög med
detsamma Öfver hans redan något infallna läppar.

Jag drog mig nu tillbaka. En del af min länge
närda önskan var uppfylld: jag hade sett den store
mannen; men nu återstod det att få tala med honom.

En af mina bekanta, häradshöfding E. . .,
gammal vän till Tegnér, var mig häri behjälplig. Om
aftonen samma dag underrättade han mig, att han
framställt min önskan för biskopen, som bedt mig vara
välkommen kl. 5 påföljande morgon. »Jag kan icke
sofva örn nätterna», hade han sagt; »jag badar kl. 4,
och när det är gjordt, är jag vanligen så pass
upp-kryad, att jag kan tala med folk.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free