Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkparaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
dubbelt uppväges af all den förlust befäl och trupp
måste lida genom de långa och besvärliga marscherna
till och från samlingsplatsen, helst som förhör, enligt
order, skall hållas hvarje söndag två å tre månader
igenom, och detta under soldatens hela tjänstetid,
om han än redan första året kan sin läxa som
vatten*. Isynnerhet i glest bebodda landskap - och på
sådana har vårt kära fädernesland ett särdeles
öfverflöd - kan ofta en afdelning (två korporalskaper) vara
spridd på flera kvadratmil, hvadan många nyttiga
armar, sorn bättre kunde användas, för denna läxläsnings
skull sättas i overksamhet flera dagar hvarje vecka.
Författaren anser därför gamla Lejons yttrande
häröfver i början af detta lilla utkast ganska klokt och
mo-tiveradt. De täta resorna från och till dessa förhör
blifva äfven i längden ganska dyra för en fattig
subal-tern med 175 r:dr årlig lön. Men arméens lott är att
lida och tiga, och ingen i dessa fredliga tider beklagar
den, hur beklagansvärd den också är, i anseende till
otillräckliga löner, ideligt nyhetsmaken och allt det
onödiga besvär, som den är underkastad.
Efter gudstjänstens slut uppställdes truppen på
kyrkovallen för att af löjtnanten öfvas i dessa
utomordentligt nyttiga handgrepp, som utgöra krigsståndets
A och O och äro våra stora, moderna generalers högsta
stolthet och förtjusning. »På axel gevär! På hanen
gevär! Skyldra gevär! Till anfall gevär!» - Ack,
hvilken himmelsk musik i dessa korta befallningar, när
de skarpt och kraftigt utskrikas! Jag har sett
exer-cisvurmar, bland dem ganska höga herrar, som fällt de
ljufvaste glädjetårar under åskådandet af en enig och
vacker gevärsexercis, då de däremot med förakt skulle
vändt ryggen åt ett konstens mästerverk i marmorn
eller .på duken. Gevärens klang, framtröskad af de
stackars knektarnas hårda näfvar, är för dem detsamma
som serafsharporna för de saliga. »Chacun a son gout»,
heter det, men nog får man medgifva, att bland all
vurm är exercisvurmen den lumpnaste, så kunglig den
* Detta skrefs 1841. Sedan dess hafva förändringar
timat, öå att kyrkparaderna ej bedrifvas alldeles på flitigt som
fordom. Förf:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
