Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
det jag var barn, och att han redan som yngling
beslutat, att jag skulle blifva hans, nämligen om jag ville,
förstår du. Detta sitt beslut vidhöll han äfven, sedan
jag vuxit upp till jungfru, men han såg nu med
ledsnad, att mitt förra muntra och glada lynne blifvit
mycket förändradt, i följd af en ständig romanläsning,
till hvilken jag, efter min oförgätliga mors död, allt
för ohejdadt ö f ver lämnat mig, och som min gode far
ej hade hjärta att neka sitt enda kvarlefvande barn,
ehuru han ofta brummade däröfver. Men hvad skulle
jag väl göra i ensamheten, som endast någon gång
för-Ijufvades af ditt och våra släktingars besök på vårt
aflägsna gods? Som du minnes, blefvo vi också riktiga
svärmerskor och började snart sagdt anse ingenting
för orimligt af de tusen sinom tusen galna berättelser,
som nu uppdukas för allmänheten.
En afton under mitt senaste besök hos Göstas far,
hvilken, likasom min, är änkeman, som du vet, och
af hvilken orsak Gösta utgjorde nästan mitt enda
sällskap, under det de gamla spelade piket, återkommo
han och jag, väl för hundrade gången, på vårt gamla
dispytämne: de nyfranska romanerna, hvilka han icke
för sin död kunde tåla. Men lika mycket han nedsatte
dem, lika mycket höjde jag dem till skyarna.
»Men du är väl kristen ändå?» ropade han
ändtligen, verkligen förargad, hvilket hos honom eljes är
någonting ovanligt.
»Hvilken fråga! Visst är jag det!»
»Nå, hvad lärer kristendomen, att vi skola göra
mot våra fiender?»
»Det här börjar att likna ett katekesförhör,» sade
jag, skrattande. »Vi skola ju förlåta dem, kära Gösta.»
»Men så lär hvarken din Sue eller din Dumas;
tvärtom, de hämnas allt intill tredje, fjärde led, och
än längre, i fall deras romaner hinna att växa till tjugu
delar, som de väl göra i rappet. Se till exempel den
där »gudomliga» »grefven af Monte Christo!» Hvad
lefver väl han för annat än den mest djäfvulskt
uttänkta hämnd, den skurken!»
»Grefven af Monte Christo en skurk?» utropade
jag, halft gråtande. »Han, den sköne, den tappre, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
