Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Ännu alltjämt redo öfversten och tjänstgörande
majoren i kort galopp och flitigt hurrande på högra
flygeln, utan att gifva det efterlängtade tecknet till
trumslagarna att slå halt. Men ett rättvist öde hade
beslutat, att deras ögonblickliga triumf skulle få ett
snöpligt slut och förvandla sig till en bitter förödmjukelse.
I deras blinda ifver märkte de nämligen icke, huru
en präktig vagn, förspänd med fyra hästar, från sidan
kom jagande mot dem, förrän den var alldeles inpå
dem och de till sin stora förskräckelse i densamma
sågo den till generalbefälhafvare nyligen utnämnde gene-
ral P., lika mycket känd för sin stränghet mot det
högre befälet som för sin ömhet om truppen och dess
rättvisa behandling. Generalen hade ställt sig upprätt
i vagnen, och han skrek nu ett dundrande halt, som
tydligen förnams genom de af mattade hurraropen. Det
förstås, att den förskräckte öfversten icke var sen att
återupprepa det korta kommandoordet. Trumslagarna
slogo en hvirfvel, och det alldeles uttröttade
regementet fick ändtligen flåsa ut.
Med det dystraste åskmoln på den höga, stränga
pannan, hoppade generalen, vig som en yngling, ur
vagnen, hastade fram mot öfversten och tjäiisgörande
majoren, hvilka genast hoppat af sina hästar, och sade
med en af vrede darrande röst: »Hvad är detta för
ett ursinnigt upptåg, mina herrar? Är det så herr
öfversten utan något rimligt skäl vågar att behandla, nej,
misshandla det regemente, som blifvit öfversten nådigt
anförtrodt? Men här är icke stället att förehålla her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
