- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
233

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsflickan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

»Som han aldrig glömmer», inföll Bellman och
kysste den hand, som konungen med ett mildt leende»
räckte honom.

»Men slån er nu ned, mina vänner», fortfor
konungen, »medan vi vänta på supén. Jag har befallt, att
vi skola få vara allena, och jag förmodar, att ej ens
den stackars Armfeldt, skamflat, som han väl ännu är
efter händelsen i parken, kommer förrän han får bud
efter sig. - Men har du ingen ny sång att låta mig
få höra, min kära Bellman?»

»Å, jo, visst har jag en», sade skalden.

»Och denna alldeles förträfflig», försäkrade
Schröderheim.

»Fan så gudomlig I» instämde Sergel.

»Nå, låt mig höra den då, min vän», sade Gustaf.

»Som ers majestät befaller - men - men -»

»Hvad för men?»

»Sång utan vin P»

»Och jag, som kunde glömma sådant?» ropade
konungen leende och ringde med en liten silfverklocka;
en kammartjänare inträdde, åt hvilken konungen gaf
ett tecken.

Ögonblicket därpå inkom han åter med en stor
bricka, fullsatt af glas och gnistrande karafiner.

»Se så, läska nu din tunga, min sångfågel.»

»Ja, sannerligen behöfves det äfven, min kung, ty
hon låder ännu vid gommen efter den sista stora
förskräckelsen. Kommen, Schröderheim och Sergel, och
delen min glädje öfver att konungens vrede denna
gång endast var en fausse alarme!»

Konungen log vänligt och drack sina trenne gäster
till i en pokal champagne med seltersvatten.

»Men jag dricker alltid Gustaf IILs skål tre gånger,
jag», sade skalden.

»Gör som du vill, bara du lofvar mig att sjunga
sedan,»

Bellman drack, som han sagt.

»Nu, om ers majestät tillåter», sade skalden och
stämde sin cittra.

Därefter började han denna härliga sång, som säkert
skall utgöra den senaste eftervärlds förtjusning:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free