Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
borde det därför vara ren politik hos en regent att
omgifva sig med mera frikostigt begåfvade andar, än
sådana, hvilkas hela förmåga ligger uti att kunna
omarbeta ett exercisreglemente, ändra en vapenrock,
eller ock (hvad som ännu värre är, fastän det riktat
språket med ett nytt ord) smida ihop någon olycksaligt
dum faral. -
Ack! Man tanke sig endast den snillrike .Gustafs
förtviflan, om hans finkänsliga öra, vändt vid Bellmans,
Kellgrens, Ehrensvärds, Leopolds, Bunges, paret
Schröderheims, Oxenstjernas, med fleres, kvickheter, skulle
fått höra någon sådan!
Men till berättelsen!
Från Haga nu till Haga då!
En skön juliafton på sjuttonhundraåttitalet syntes
en ung flicka sysselsatt med att ur en stor blankskurad
trädgårdskanna vattna blommorna på en liten terrass
utanför slotts fönstren. En bredskyggig halmhatt dolde
väl hennes ansikte vid den lutande ställning, som
hennes göromål tvingat henne att antaga; men just denna
ställning förrådde så mycket bättre en med svanlikt
behag böjd hals, en i aftonkvalmet blottad skuldra af
den finaste, behagligaste rundning samt därtill någon
del af en i den skönaste ungdomsfriskhet svällande
barm, som vid ett likartadt tillfälle någon tid förut till
och med ådragit sig den store bildhuggaren Sergels
uppmärksamhet och satt honom till den grad i
förtjusning, att han utropat sitt vanliga: »tusan djäfla»,
hvilket i hans mun, besynnerligt nog, uttryckte det
högsta sköna.
Den vattnande flickan, hvars behag vi varit nog
oskickliga att betrakta med samma djärfhet, som om
hon varit på en bal (där sådant »går an») och icke i
naturens fridlysta tempel, stannade nu framför ett
ovanligt skönt och rikt nejlikestånd. En lätt suck for öfver
hennes läppar, och i detsamma reste hon upp sin
sköna, smidiga gestalt, därvid visande ett fint,
välbil-dadt, förtjusande ansikte, som för några ögonblick
färgades af den djupaste rodnad; men allt som denna
förgick, drog sig hennes lilla körsbärslika mun till ett ömt,
vemodigt leende. Åter lutade hon sig ned till nejlike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
