Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
argliga ting, som endast sticka en i ögat och liksom
lättfärdiga tärnor söka att med sitt prål och sitt smink
locka den allvarlige, filosofiske »Gräfenbergaren» från
den rätta vägen, som honom af doktorn föreskrifven
är. Och näktergalarna sedan, de fördömda, outtröttliga
skrikhalsarna, som aldrig låta mig sofva i fred, då jag
om kvällarna, tröttare än en galerslaf, kryper in i mitt
trånga hybbe för att kasta mig på min stråbädd! Hu l
hvad de väsnas och skrala i hvarenda buske. Jag kan
platt icke tåla dessa »aftonsölare», och vore jag jägare,
skulle jag genast förklara dem ett mördande krig. Och
detta säger jag, som så länge och innerligt önskat
att en gång få göra bekantskap med dessa fågelrikets
Lind’&T l Ja, är det icke förskräckligt, hvad ett
itere-radt vattendrinkande kan omskapa en människas ord,
tankar, begär och gärningar! - Man måste sannerligen
hafva mod som ett lejon, styrka som en elefant och
tålamod som en oxe eller som en %sfc, hvilket ungefär
kan vara detsamma, för att oförändrad och ofördärfvad
kunna genomgå denna hästkur. Men det är rätt åt
mig, jag hade icke här att göra, sad’ flickan.. .
Ännu äro här ej särdeles många »Gräfenbergare»,
emedan våren varit ovanligt sen i år. Men de komma
väl, de narrarna. Halfva det förnäma Dresden lär ämna
sig hit för att ytterligare späda ut sitt tunna,
aristokratiska fullblod. Emellertid hafva vi - mirabile dictu
- för närvarande här trenne greMnnor, som
öfvergifvit det »wunderschön’a» Hellas, Öfvergifvit Helikons och
Aganippens gudakällor för att dricka det högst
prosaiska fluidum, som kväller ur Tysklands platta och
oklassiska jord. »Är det förnuftigt, det, I änglafår?»
Vidare hafva vi bland långväga resande en gammal rysk
major från Svarta hafvet, en tjock, svensk löjtnant från
den stora sjö- och stapelstaden Venersborg och tvenne
unga män med turbanlika mössor, gula saffianstöflar,
rödrutiga byxor; vida som säckar, gula rockar och långt,
långt på bröstet nedfallande skägg, hvilka jag i början
ansåg för förnäma turkar, paschar af åtminstone en half
hästsvans. Men hur stor var icke min förundran, då
jag erfor, att de rätt och slätt voro ett par hästtämjande
mecklenburgska kavalleriunderlöjtnanter, som spökat ut
Braun, Samlade berättelser. IV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
