Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
mytens. Vacker är hon emellertid af själfvaste
djäf-vuien, därtill slipad öfver all beskrifning och, om jag
ej bedrager mig, i lika hög grad kokett. Ack! ack,
det skall i sanning blifva ett bra roligt äfventyr!»
Sådana ungefär voro mina reflexioner, under det
jag, efter att hafva dragit mig några steg tillbaka, stod
och oafvändt betraktade henne. Hon syntes nu helt
hastigt hafva blifvit ett annat väsende; visade sig
munter och pratsam mot de henne omgifvande damerna,
för hvilka hon på det naturligaste sätt i världen och
med en »ton», som förrådde den finaste belefvenhet,
talade om sin resa, om Stockholm och dess opera, om
sin »hembygd, Västmanland, om sin onkel m. m.»,
allt ord, till hvilka hon tagit klaven ur min mun och
som hon nu uttalade med en säkerhet, som satte mig i
den yttersta förvåning. - Jag bestormades nu af frågor
från mina bekanta bland officerarna angående den
sköna främlingen, hvilken de alla skänkte sin odelade
beundran, på samma gång de afundades mig den lyckan
att få vara hennes kavaljer under slädpartiet. Jag
svarade endast fåordigt, i det jag vidhöll mina förut till
kommerserådet gjorda uppgifter, och förklarade till den
ändan, att jag endast tillfälligtvis sett henne under
resan, emedan vi hade farit samma väg och att jag
då, såsom resande pläga, sprakat några gånger såväl
med henne som med hennes medföljande onkel, med
flere osanningar, som jag i hast kunde hitta på.
Under det jag så talade, märkte jag, att hon, som
var föremål för så mångas beundrande blickar, gång
efter annan fäste sina stora, mörka och talande ögon
med ett bedjande uttryck på mig. Till ett tecken, att
jag förstod hennes tysta bön, lade jag, såsom af en
händelse, fingret på min mun. Detta tycktes lugna
henne; ty hon deltog, åter med största munterhet i
samtalet, och jag hörde Kenne skratta rätt hjärtligt öfver
det högst ovanliga däri att få göra en improviserad
utrikes resa med ett alldeles obekant sällskap.
Kommerserådet hade under tiden återkommit och
arbetat sig fram till min sida för att förkunna, att hästar
voro anskaffade och min »räck» redan förspänd. Allmänna
ordres till uppbrott gåfvos nu, men efter vanligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
