Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
sitt besök, då den lägger till vid hans goda födelsestad
Vänersborg, och då går där alltid lustigt till. Han har
en rik, men ganska hushållsaktig far, hvilken han dock
förmår att till slutet alltid lossa på pungen.»
»Jo, jo, jag känner igen sådana herrar söner, helst
som jag själf varit en dylik i min tid», svarade
expeditionssekreteraren med en lätt suck och vände sig till
den unge, vackre grefven, som han länge oafvändt
betraktat, med den frågan, om han var son till statsrådet,
grefve H. i Skåne.
Då frågan bejakades, sade expeditions-sekreteraren:
»Grefve H. är eller rättare var fordom en af mina
bästa vänner och gynnare. Det är en af rikets
förträffligaste och dygdigaste män; och det skulle verkligen
glädja mig att få höra, huru han befinner sig nu för
tiden.»
»Gud ske lof, alldeles ypperligt!» ropade den unge
grefven med blickar, strålande af den renaste sonliga
kärlek; »trots sina sextio år, är han ännu rask och kry,
som vore han endast trettio, och till bevis därpå
behöfver jag endast berätta, att han och jag några dagar
före min afresa voro ute på jakt, då han ensam fällde
ett par tjog rapphöns och dessutom red sina goda tre
mil på dagen.»
»Detta fägnar mig på det högsta att höra,
äfvensom att min gamle gynnare i er, herr grefve, äger en
så förhoppningsfull son», sade expeditionssekreteraren
med en lätt bugning och en gillande blick på den
rodnande ynglingen.
Samtalet fortsattes därefter i samma ämne, tills det
afbröts af Freudenborg, hvilken, skyldrande med slefven,
som den varit en sabel, talade på sitt vanliga vis:
»Tala är svårt, men tiga är tusende gånger än värre,
Synnerligast för mig, endast till talare född,
Lik Demostenes förr, den väldige atheniensaren,
Han, som pratade jämt, äfven med stenar i mun.
Låna mig örat, herr expeditionssekreterare Bergström,
Blott till en ödmjuk rapport! Bålen är färdig! Hon står
Där förförisk och rykande varm samt längtar att tömmas,
Liksom en glödande mo längtar till kärlekens kyss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
