Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
muntert ord att säga dem alla, synnerligast flickorna,
hvilkas fästmän och kurtisörer han tycktes hafva
särdeles god reda på.
Hnru nöjsamt än Sten tyckte det vara att åhöra
patronens outtröttliga skämt, spejade likväl hans lifliga
öga flitigt omkring för att uppfånga en skymt af de
ljusblå koftorna, men dessa voro beklagligen ingenstädes
tillfinnandes. För att förskingra sin oroliga längtan
fattade han då hastigt en lia, ställde sig i rad med de
andra slotterkarlarna och-började att svänga den med
en färdighet, som förvånade alla och icke minst patronen.
Sten hade nämligen genomgått en kurs vid ett
landtbruksinstitut och därstädes alltid flitigt deltagit i de
praktiska öfningarna, hvilket också nu kom honom väl
till pass.
»För tusan!» ropade patronen, »se det kallar jag
en hel karl! Hade jag ett par tjog sådana, voro det
ingen nöd. Se bara, hvilka tag han tar! Han går ju
på som en riktig mordängel. - Än ni då, herr magister,
förstår ni er på att massakrera växter lika bra som ni
kan examinera dem?»
»Jag är ett barn af folket och har kunnat det
från min barndom», svarade magistern och tog nu
äfvenledes en lia, hvarmed han gick att ställa sig till
de andra.
»Nå, icke vill jag heller stå som en latmask», sade
patronen, »visst kostar det på en sådan korpus, som
jag består mig med, men så kommer också lilla supen
att smaka etwas bättre efter motionen.» Alla tre
herrarna började nu att täfla med en sådan ifver, att de
på en lång stund icke sågo sig om. Ängen var
vidsträckt, och när de slutligen hunnit fram till en
gärdesgård, rycktes de först ur sitt ar betsraseri af ett hjärtligt
skratt, som kom dem att vända sig om, hvarvid de
sågo de muntra systrarna, som redan flera minuter följt
dem med räfsan utan att blifva bemärkta.
Med blossande kinder, såväl af ansträngning som
Öfverraskning, närmade de unga männen sig till dem,
och Sten märkte till sin obeskrifliga glädje, att »den
som satt» hade följt efter honom, under det systern
räfsat efter magistern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
