Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
dande blickar. »De måtte väl, för allt i världen, icke
redan vara intecknade, d. v. s. förlofvade.»
»Ja, det vore att komma ur regn i takdropp»,
suckade magistern, »men vi vilja hoppas det bästa,
och sanningen att säga sågo de verkligen alldeles för
kyska ut att redan vara uppkysta.»
»Du kan också göra märkvärdiga observationer»,
sade Sten, halft skrattande åt magisterns egna sätt att
uttrycka sig.
»Ja, jag är van att umgås med blommor, på hvilka
jag genast märker, om ett bi varit framme.»
Under detta korta samtal hade systrarna hunnit
att möta sin far, med hvilken de nu återvände till
våra äfventyrare, under det de hjärtligt skrattade,
troligen vid berättelsen om huru de blifvit öfverraskade
under sömnen.
»Mjuka tjänare! mina herrar!» ropade den välfödde
herrn glädtigt emot Sten och magistern. »Mjuka
tjänare. Det fägnar mig, att herrarna togo en sväng in
på mitt område. Mycket välkomna! Mina yrhättor till
flickungar hafva förtrott mig, att herrarna tagit dem på
sängen. Skadar icke! De kunna hålla sig vakna en
annan gång.»
»Men så skall du också veta, gubbe lilla, att vi
hafva räfsat flitigt på ängen med de andra flickorna
hela dagen, hvarför vi rätt väl kunde behöfva en liten
lur», invände den som »låg».
»Och icke kunde vi ana, att någon skulle vilja
lura på oss», tillade den som »satt», med en
skälmaktig blick på Sten.
»Slidder, sladder, era munviga odågor!» ropade den
välfödde herrn och hoppade ur karriolen, vigare än
någon skulle trott honom om. »Sätt er nu upp,
ge-schwindt bara, och kör fram hästen, medan jag gör
herrarna sällskap.»
Snabba som svalor flögo de upp i åkdonet; den
ena satte sig i den andras knä, och så bar det af i
hvinande fart, allt hvad trafvaren förmådde.
»De där olycksfåglarna fara, min själ, värre fram
än själfvaste änkedrottningen, då hon är ute och reser»,
ropade den välfödde herrn, som vi vilja kalla patron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
