Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
märka af den leende blick och den lena handtryckning,
jag erhöll vid afskedet, då hennes far, till min
obeskrifliga1 glädje, äfven hade den artigheten att bedja
mig snart komma igen.
Genomträngd af de sällaste känslor, som ännu rört
sig i mitt poetiska hjärta, begaf jag mig hem, där
äfven något angenämt väntade mig, ty det stod skrifvet,
att denna dag i alla afseenden skulle för mig blifva
en lyckodag.
På mitt skrifbord låg nämligen ett bref, som
ankommit under dagens lopp. Det var från min far,
rättframt och kärf t efter vanligheten, och innehöll bland
annat följande, som kom mig att hoppa till af glädje:
- »Min kusin, den gamle hofjägmästaren och
fideikommissarien, är nu död, kan jag berätta dig och
alldenstund han icke lämnat några barn efter sig, och
jag är närmaste manlige arf vingen, så öfvergår Båsarps
fideikommiss till mig samt sedan till dig, min gosse.
Detta är nog rasande bra på ett sätt, men både jag
och mor din äro nu gamla och hafva föga lust att
lämna det tysta och trefliga hem, där vi så länge lefvat
och sträfvat tillsamman. Därför, om du ej olyckligtvis
vore en satans odåga till poet, vore jag frestad att lämna
hela subberten nu genast till dig, med villkor, att du
under min lifstid delade den ansenliga inkomsten med
dina begge systrar, ty gumman och jag hafva nog af
hvad vi förut äga. Om du således endast ville försöka
blifva människa igen och låta bli det fördömda
pappers-suddandet, jämmersuckandet och himlakikandet, kunde
du nu redan vid unga år komma på grön kvist, kunde
gifta dig med en hygglig flicka, afla barn och lägga
på kalfvar af hjärtans grund. Men bevars! Detta är
väl någonting alldeles för mycket prosaiskt för unga
herrn, kan jag förmoda, hvarför du också må stå
ditt kast, ty det säger jag dig, att om jag än finge
femtio fideikommisser, skall du ej af mig erhålla två
styfver, så länge du bråkar med ett sådant dumt
djäfvul-skap som författarskap. Tänk på det och minns, att
jag är en karl, som brukar stå vid mina ord. Lofvar
du åter igen att dig omvända och bättra, föresätter du
dig att blifva en nyttig och verksam medlem i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
