Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
händelse grefve H ... kommit ett par minuter senare,
och huru mycket behagligare gungade jag icke i denna
präktiga kalesch, än jag skulle gjort det i den hyrvagn,
som griphumrarna varit nog finkänsliga att lofva mig.
Den humane polismästaren B......mottog
grefven med bevis af den utmärktaste aktning, och sedan
han hört min korta förklaring, lyckönskade han sig
själf, att han kunnat undanrödja alla obehagligheter.
»Hvad fruntimret beträffar», tillade han, »hoppas jag,
att hon icke gör något allarm i lägret, helst som hon
redan var borta vid polisbetjäningens mellankomst.
Emellertid, herr grefve, vill jag, som ni begärt, låta
anställa hemliga efterforskningar, på det ni må få
urskulda er hos henne personligen, hvilket hedrar er af
alla så rättvist lofordade karaktär; men de vise kunna
ock fela. Det vet jag bäst själf, så polismästare jag
än är, ha! ha!»
»Till Stallmästargården!» befallde grefven sin
kusk, då vi utkommit från polismästaren och satt oss
i vagnen. Vid dessa ord ryckte jag hastigt till, liksom
en skyggande häst, ty jag mindes tyvärr alltför väl
gårdagsaftonen och den släta roll jag då spelat på detta
ställe. Grefve H . . ., som var diplomat och
följaktligen en fin Observator, märkte det och såg förundrad
på mig. »Skulle detta s. k. utvärdshus vara er
motbjudande», sade han, så kunna vi lika gärna fara till
ett annat; mig gör det alldeles detsamma, endast jag
kominer ut från den fördömda staden »
»Å nej, herr grefve!» svarade jag, rodnande.
»Men . . . men jag var där i går afton.»
»Efter vårt - sammanträffande?»
»Ja gudnås! Och på det grefven icke må tro, att
ej äfven jag kan erkänna mina snedsprång, vill jag
uppriktigt omtala, huru förfärligt jag då dummade mig
just därstädes.» Och nu började jag omständligt
berätta alla gårdagskvällens händelser, icke ens döljande
min snygga affär med penningelånet.
När jag slutat, fattade grefve H ... min hand
och sade: »Jag tackar er för er uppriktighet, min herre!
Ni är en ung, finkänslig man, som brottas med
behofvet, utan att dock äga den styrka, som erfordras för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
