Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
äfven jag min värja, som jag af en olycksalig
försiktighet medtagit. Våra klingor korsades i den dimmiga
natten. . . . men lång blef ej striden, ty min
motståndare, som blindt rusat på min klinga, föll nästa
ögonblick under ett enda doft anskri med genomborradt
hjärta till jorden. I samma ögonblick framskyndade
ännu en person till den olycksdigra stridsplatsen,
utropande: »Himmelske Gud, hvad har händt? Bröder!
vilddjur, viljen I mörda hvarandra?»
Med obeskriflig fasa igenkände jag min fars röst.
Ett förfärligt ljus uppgick nu för mig. Det svartnade
för mina ögon, och jag nedföll, blödande och
förkrossad, vid min fallne motståndares lik, brännmärkt af
Kains himmelsskriande brott och hemfallen under samma
förbannelse, som träffade honom.
Då jag åter vaknade till sans, befann jag mig
långt ute på sundet och på samma båt, med hvilken
min flykt till Köpenhamn skolat verkställas, men som
på ett mig obekant sätt, måste hafva blifvit förrådd
för den olycklige Brynolf, som sorgfälligt bevakade mina
steg. Vid min sida satt min fars gamle
kammartjä-nare, med strängt olycksbådande ansikte sysselsatt att
stämma det blod, som strömmade från såret i sidan
i följd af de genom min rörelse lossnade bindlarna.
Minnet af nattens fasansfulla uppträden framställde sig
nu för min själ. Jag uppgaf ett förtviflans anskri och
sjönk i en ny vanmakt . . .
Men jag vill vara kort, ty fåfängt skulle jag med
ord vilja försöka att beskrifva de såväl andliga som
lekamliga kval, af hvilka den flyktande brodermördaren
nu hemsöktes. Jag fördes till Köpenhamn, där jag en
längre tid hölls undangömd. Mitt sår, ehuru af farlig
beskaffenhet, var dock ej dödligt, och under en
skicklig läkares vård återvann jag småningom mina krafter,
men frid och sinnesro voro för evigt flydda. Då jag
var fullkomligt återställd, erhöll jag från min far ett
bref - ett förfärligt, men välförtjänt bref. Det
innehöll hans förbannelse jämte en anmaning att aldrig
återvända till fäderneslandet, där lagens arm
ovillkorligen skulle hinna brodermördaren. Emilie hade blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
