Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2f>
o
veta detta fordom så varma hjärta genomborradt af de
svarta kulorna! ... o!» Hon fattade nu min hand och
det var med möda jag kunde hindra henne att
knä-falla. »O, min baron!» fortfor hon därefter, »ni, som
så ädelt åtagit er den olyckliges sak, ni, som är hans
närmaste chef, kan ej ni hasta till konungens fötter för
att bönfalla om nåd ... o, jag besvär er därom, skynda!
skynda!»
Då jag icke såg någon annan utväg, förklarade jag
mig beredvillig därtill, men tillkännagaf på förhand,
att jag hyste föga hopp om att lyckas, emedan så väl
jag som hela den officerskår, jag tillhörde, i anseende
till politiska åsikter, stod i disgrace hos konungen.
»Er onkel», tillade jag, »är en af de mest framstående
af samma parti, och jag fruktar vid närmare besinnande
storligen, att konungen skulle bevilja en så förhatlig
motståndare något ynnest prof, äfven om han själf vore
i tillfälle att därom anhålla.»
»Gud! hvad hafva väl politiska stridigheter med
nåd och barmhärtighet att skaffa!» utropade den
hög-sinnade flickan. »Att skänka nåd är ju konungarnas
härligaste prerogativ, det enda, som gör dem
afundsvärda. Kung Gustaf är ju dessutom berömd för sin
mildhet. Därför, skynda, medan det ännu är tid. Gode,
ädelmodige... vän, skynda! skynda l» Hon tryckte
därvid konvulsiviskt mina händer och förde mig med
lindrigt våld mot dörren, där hon anropade Gud om
mitt förehafvandes lyckliga utgång.
Jag skyndade genast till slottet för att anmäla
mig till audiens. Någon sådan kunde dock ej beviljas
förrän senare mot aftonen, då jag, efter flere timmars
väntan, slutligen erhöll företräde hos konungen, som
mottog mig med en skarp blick ur de stora,
uttrycksfulla brandenburgska ögonen.
Så vältaligt, jag förmådde, redogjorde jag för den
olycklige gardistens så godt som framtvingade
förbrytelse, hvarefter jag framförde såväl min egen som
hans anförvanters underdåniga anhållan om nåd för den
lifdömde från dödsstraffet, hvilket allt konungen
stillatigande afhörde med sammanknipna läppar och utan att
röra en muskel i sitt eljes så föränderliga ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
