Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
»Kors! känner du icke henne?» svarade denne på
min fråga, »hon, som länge varit drottningen bland
blondinerna. Dock, det är sant, hon har denna gången
endast vistats kort tid i Stockholm och därunder för
det mesta varit sjuk. Det är den rika fröken Emelie
P., brorsdotter till den väldige magnaten grefve P.
Vill du blifva presenterad för henne?»
Jag jakade. När min vän presenterade mig,
hälsades jag med detta kalla, svårmodiga leende, som jag
förut bemärkt. Sedan jag inledt ett samtal om
likgiltiga ämnen, bjöd jag upp henne till en kadrilj och
fick äfven löfte därom.
Innan denna dans kom, var jag i stort bryderi,
huru jag skulle kunna slå fram något angående den
olycklige gardisten. Om min förmodan, att hon
fordom hade älskat denne man, var grundad, var äfven
ämnet så mycket mera ömtåligt att vidröra, och jag
beslöt därför att först söka utforska henne. Den
utlofvade kadrilj en spelades ändtligen upp, och jag förde
henne i dansen, hvarest hon och jag troligen utgjorde
det minst roade paret. Till en början frågade jag nu
efter hennes onkel och fick till min ledsnad veta, att
han begifvit sig till Nerike, där han ägde några större
bruk, och att han icke återväntades ännu på en vecka.
Gardistens dödsdag var nämligen utsatt till den femte
dagen från denna. Jag började bäfva för hans öde,
ty utan grefve P:s förbön var det föga hopp om hans
räddning. I dessa trängande omständigheter och då
tillfälle att återse henne kanske ej mera skulle erbjuda
sig, beslöt jag att gå tämligen rätt på saken, mera af
deltagande för den olycklige än af finkänsla för min
moitié. Jag sade därför: »Jag hade visst den lyckan
att se er och föra er till ert ekipage för några veckor
sedan, då ni öfverfölls af en hastig mattighet i
operaförstugan.» Jag yttrade dessa ord under en promenad
i dansen, och jag kände, att hennes arm därvid darrade
i min. Då vi återkommo till vår plats, hade hon lugnat
sig och sade sakta, likväl med en något sväfvande röst:
»Jaså, var det ni, som visade mig denna godhet. Min
onkel nämnde något därom. Jag har varit sjuk -
mycket sjuk - jag har lidit mycket -.»
Braun, Samlade berättelser. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
