Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
att uppsöka de personer, hvilkas bekantskap han med
en så förundransvärd sjäifbehärskning förnekat, och att
med deras tillhjälp, äfven mot hans vilja, rädda honom
från en annars oundviklig död.
Mina efterforskningar voro dock fruktlösa. Ehuru
jag till ändamålets vinnande flitigt besökte alla förnäma
kretsar, lyckades det mig hvarken att återse den bleka
damen eller den äldre herrn, angående hvilka personer,
som troligen voro resande, ingen kunde gifva mig
upplysning. Under tiden hade Straff af krigsrätten, inför
hvilken han visat en ädel värdighet, som rörde och
förundrade alla bisittarna i anseende till brottets svåra
beskaffenhet, blifvit dömd att arkebuseras, och domen
väntade blott konungens stadfästelse för att sättas i
verkställighet. Anjala-förbundets händelser hade för
mått den eljes icke blodtörstige Gustaf att vid alla
tillfällen tillämpa krigslagarna i hela dess stränghet.
Stadfästelsen kom således fortare, än man ens hade väntat,
och dagen till exekutionen utsattes.
Samma dag fången blifvit underrättad om sitt öde,
gick jag åter igen till honom, i hopp att tidningen om
en blodig död, så förfärande for de flesta brottslingar,
äfven skulle förmå honom att nu yppa hemligheten af
sin börd, som han hittills så envist förtegat. Men alla
mina allvarsamma föreställningar och böner tjänade till
intet. Ej ens med det minsta ord förrådde han sig.
Han tycktes till och med erfara en viss tillfredsställelse,
då han märkte, att jag kände vida mindre af hans
hemlighet, än han förut fruktat.
.»Må då ert blod komma öfver ert eget hufvud l»
sade jag, missnöjd med denna förunderliga
halsstarrig-het, och steg upp för att gå.
Fången lade handen på hjärtat och svarade med
djup rörelse: »Ni är en ädel man, och af all min själ
tackar jag er för detta ömma deltagande. Men jag
vill dö. Hvad kan väl vara önskvärdare än döden för
den af alla, alla förskjutne, förglömde och öfvergifne?
Skuldbelastad, som jag är, längtar jag dock hädan, ty
när ingen kan undfly den outrannsaklige hämnaren
däruppe, hvarför då af eländig feghet önska några
sol-h varf s uppskof i domen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
