Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
I hög grad oroad af denna ledsamma rapport,
begaf jag mig genast till arresten, dit Straff blifvit förd.
Vid mitt inträde satt han lutad öfver det rankiga bordet
med hufvudet stödt mot båda händerna. Han reste sig
upp, och hans ansikte tycktes, besynnerligt nog, förråda
ett ovanligt lugn, ja, det föreföll mig nästan, som om
en strimma af glädje belyste de eljes] så dystra dragen.
»Olyckligel Hvad har du
gjort*?» utropade jag rörd.
»Hvad som
hvarje man,
med någon
känsla af sitt
människovärde, skulle
hafva gjort i
mitt ställe »,
svarade han med
fast ton. »På
min gärning
följer döden, jag
vet det, och jag
gläder mig
däråt, ty hvad är
väl lifvet för
mig P»
»Ditt
sub-ordinationsbrott
har skett så
offentligt, är så
oerhördt», sade
jag, »att jag fruktar, att du ej kan hoppas nåd. Jag
vill emellertid försöka.»
»Nej, ingen, ingen nåd!» inföll fången. »Och
hvari skulle den väl bestå? I lifstids fästning. Således
ingen nåd! Jag har länge velat dö. En grym och
orimlig lag har frälsat mig från att öka mina brott
med det af själfmord. De vilja dessutom hafva mig
ansedd som död.»
»Hvilka?» frågade jag.
Gardisten skakade sorgligt på hufvudet. Därefter
sade han: »Herr^baronl Ni är den ende, som på lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
