Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna tidpunkt, året före Gustaf den tredjes
mord, innehade jag en kompanichefsbeställning vid Svea
Lifgarde. Som ett allmänt krig förutsågs, i anledning
af den nyligen utbrutna stora revolutionen i Frankrike,
pådrefvos värfningarna flitigt, ehuru det var stor brist
på dugliga rekryter, emedan hvar och en i farans stund
naturligtvis ville sälja sitt blod och sin frihet så dyrt
som möjligt. En morgon inkom min värfvare-korporal
till mig och anhöll om tillstånd att få uppvisa en
»grann karl», som han nyss uppsnappat. »Det är en
besynnerlig stackars sate», sade han. »Fastän han håller
tre tum öfver målet och ser mäkta behöfvande ut, vill
han dock ej hafva några värfningspengar. Sådant har
aldrig händt mig förr.» Korporalen gick ut och
återkom om några ögonblick med sitt rof. Jag såg
upp och igenkände genast de bleka, imponerande dragen
af mannen från Norrbro. Äfven han tycktes påminna
sig mig, ty en svag rodnad, troligen framkallad genom
hågkomsten af den erhållna allmosan, for för ett
ögonblick öfver hans ansikte. Därefter rätade han upp sin
höga gestalt och stod framför mig med samma stolta
hållning som vid vårt första möte.
Efter en kort tystnad, under hvilken jag skarpt
fixerade honom, sade jag: »Om icke utseendet alltför
mycket bedrager, är ni icke född till den låga
samhällsställning, i hvilken ni nu står i begrepp att sätta
er. Har ni noga betänkt detta för er framtid måhända
högst skadliga steg?»
»Jag har ingen framtid», svarade rekryten och strök
handen öfver den dystra pannan.
Det låg en obeskriflig hopplöshet, ett helt förloradt
lif i den ton, hvarmed han yttrade dessa få, men
betydelsefulla ord. Jag fattades af ett mäktigt deltagande
för den beklagansvärde mannen, och jag beslöt, att, om
möjligt vore, söka hindra honom från fullföljandet af
hans föresats.
Vid denna tid, liksom länge efteråt, var man icke
särdeles noggrann vid valet af rekryter, endast de hade
tillbörlig längd och kroppsstyrka. Betyg om frejd och
om forna förhållanden efterfrågades sällan eller aldrig,
och detta gjorde, att en mängd äfventyrare, ja, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
