Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gardisten.
Berättelse.
(Ur baron v. H-s efterlämnade papper.)
Klockan slog tolf i Storkyrkans torn, då jag, återvändande från en supé i staden, gick öfver
Norrbro. Vinternatten var ovanligt kall, fullmånen sken
klar, och dess strålar glittrade på Norrströms små
sorlande böljor, som ännu rörde sig i frihet, då Mälaren,
deras upphof, redan länge legat i fasta bojor. Allt var
tyst och öde. Blott en enda manlig gestalt stod
orörligt lutad öfver östra balustraden och tycktes se nedåt
djupet. Ehuru jag gick hastigt och brådskande, tycktes
han icke förnimma ljudet af mina steg, utan stirrade
oafbrutet ned i strömmen. Just som jag vek förbi hans
sida, hörde jag honom med dof, nästan graflik röst
halfhögt säga för sig själf: »Nej, det fordras mera mod
att lefva än att dö! Jag vill välja det svåraste.» Det
låg någonting i dessa ord och i denna röst, som
ovillkorligen tvang mig att stanna för att betrakta talaren.
Nu höjde han äfven sitt hufvud, vände sig om, och vi
stodo ansikte mot ansikte på trottoaren. Aldrig
förglömmer jag denne mans anblick, så hemsk, så
olycksbådande var den. Månens skimmer gaf en ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
