Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från en sådan där samvaro med Hasse Z. och O. A., minns
jag hur O. A. beskrev att han målat kulisser av de borgerliga
möbler han inte ägde. Han ritade en skänk, sade han, och en
fin bokhylla och annat som ska vara i ett hem, men det var
bara papp. Och genom skrattet skar det i mig, jag ryste, jag
fann det alls inte roligt. Det sved i mig av smärta för hans
skull, för min egen. För hela tonen och för hur vi hade det.
Jag var ingen riktig bohem, jag var när allt kom omkring bara
ett vanligt fruntimmer.
Rydbergs kafé och de andra kaféerna voro alltid fullsatta,
alltid var varje bord upptaget, alltid stod röken tjock och sorlet
brusade. Hela Stockholm satt på kaféer. Man kände igen
rockvaktmästarna, en del av kyparna, vissa uppasserskor, och var
naturligtvis själv mera igenkänd än man visste. Man kom in
som om man hörde hemma på stället, man var säker och litet
förväntansfull, det var ljust, varmt och livligt, en lång period
drack jag alltid grön curaçao i ett vinglas med krossad is. Det
var inte bra för magvärken, som jag led av ständigt och jämt,
kaffet var gift, men det var vad man drack — kaffe och grön
curaçao — då man inte tyckte att punsch var gott. Men då jag
blev litet mer självständig, brukade jag be om en smörgås på
mellanakterna på Svenska teatern och då det skulle rekvireras
in ett äpple för att man skulle få sprit, tog jag alltid äpplet och
åt. Arten röjdes: hemmänniskan, ”borgardamen”, som såg så
föga borgerlig ut för de mera besuttna.
Hade det funnits bio på den tiden så hade hela problemet
varit löst. Då hade man inte bara haft någonstans att gå — det
hade man ju nu med, men man hade fått något mera än dessa
rätt fruktlösa och uppjagade krogsamtal, som till sist lämnade
en så besviken ... Ty det som var så kvickt gjorde mig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
