- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
137

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Eftersom jag for land och rike omkring, svarade jag,
tänkte jag att pappa inte ville att jag skulle heta Branting.

Jag måste erkänna att jag nu kände mig fri, glad, hela
världen låg öppen framför mig. En värld där det så småningom
skulle bli fråga om att arbeta, ty vad skulle jag leva av? Men
att arbeta var för en flicka på den tiden lätt: hon tog plats som
gå-frun-till-handa och så var den sorgen stillad. Tills vidare
hade jag min översättning, jag sände regelbundet manuskript
till Social-Demokraten; det var just en ny sak, som skulle börja,
jag vill minnas Thomas Hardys ”Tess of the d’Urbervilles”.
Jag lade alltid manuskriptbreven på tåget, men nog hade det
ändå varit lätt att spåra upp varifrån de kommit? Till mamma
hade jag skrivit ett brev då jag lämnade hemmet; det innehöll
bara något om att jag for och att de väl inte skulle sakna mig
utan att det var bäst som skedde. Det är mig än i dag en gåta
att jag kunde vara ”försvunnen” helt lugnt, i många dagar!
Jag köpte Social-Demokraten, men följetongen kom inte in. Det
var bekymmersamt, jag sände i alla fall alltjämt mina sidor,
vecka efter vecka. Då föräldrarna slutligen så småningom fingo
tag på mig — då hade jag hamnat i Kristiania — frågade jag
om skälet och fick ett svar med Hjalmars fina, läsliga stil: han
hade inte litat på att översättningen skulle levereras regelbundet
från ”en ung dam med så växlande adress”. Familjens obotliga
tjusning och lust för att formulera en replik!

Emellertid fick jag alltså se Sveriges unga intelligens. En av
dem ställde sig genast på en stol på huvudet med fötterna mot
väggen på den restaurang, där jag åt frukost, och rusade ut
för att köpa sig en ren krage. Det var inte min väns fästman.
Han blev min beskyddare och ciceron under denna korta,
innehållsrika epok. Min väns fästman var astronom, vem av de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free