Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAV MÖLLER.
Den trettonde vid bordet — — —
Att när ålderdomen börjar komma med sina grå hår
också själen grånar, är i sig självt rätt naturligt. Att inför
livets allt hastigare ilande dagar och livsverkets allt klarare
insedda begränsning en livlig åtrå att dock få vara med om
något om än aldrig så litet resultat, när man icke hinner
fram till och får vara med om de stora händelserna, att en
dylik livlig åtrå gör sig gällande hos de gamla är förklarligt
och i sig självt mycket mänskligt. Att den starka tro på
idéernas seger och den levande hänförelse i striden för desamma
tillika med den bågspända vilja att kämpa och åter kämpa,
som är ungdomens och mandomens härliga arvedel, skall med
ålderns rätt slappna och sina och förbytas i lust att förhandla
i tvivel om stridens väg, i längtan efter en stillsammare lunk
framåt på mera jämnad väg och i mera idyllisk terräng —
sådan är nu livets lag för de allra flesta. Att lidna nederlag
föder misströstan om möjligheten att någonsin segra och en
starkare misströstan ju äldre man blir, det är ju en vanlig
erfarenhet. Skulle därför en stat, ett folk, en rörelse, ett parti,
en klass nästan uteslutande ledas av åldrige eller mot
ålderdomen vandrande män, så uppstode av sig själv faran för en
viss trötthet, slapphet, en viss olust för handling och kamp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantgar/0065.html
