Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 97. Atos' ålderdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
redan icke mera det jordiska, om den också ännu icke tillhör
Gud.
I timvis fortfor doktorn att studera denna viljans
smärtsamma strid mot en överlägsen makt; han förskräcktes vid att se
dessa ständigt stirrande ögon, som oupphörligt riktades på det
osynliga målet; han förskräcktes av att se detta hjärta, vars
slag aldrig en gång en suck kunde förändra, klappa med
samma takt; stundom inträffar, att själva smärtans styrka väcker
läkarens hopp.
Så förflöt halva dagen. Som en rättskaffens, förståndig man
tog doktorn sitt parti; han framträdde hastigt från sitt
gömställe och gick rakt fram till Atos, som, utan att visa någon
förvåning däröver, såg honom närma sig.
- Förlåt, herr greve, sade doktorn, i det han med öppna
armar gick fram till den sjuke; jag har en förebråelse att
göra eder; ni måste höra mig.
Han satte sig ned vid huvudgärden hos Atos, vilken endast
med stor möda kunde slita sig ifrån sina tankar.
- Vad är det fråga om, herr doktor? frågade greven efter
någon tystnad.
- Jo, ni är sjuk, herr greve, och ni låter icke sköta eder.
- Jag sjuk? sade Atos, småleende.
- Ni lider av feber, tvinsot, utmattning, herr greve.
- Utmattning? svarade Atos; är det möjligt? Jag stiger
ju icke upp.
- Åh, inga undflykter, herr greve! Ni är en god kristen?
- Det tror jag åtminstone, genmälde Atos.
- Skulle ni själv vilja förorsaka eder död?
- Aldrig, herr doktor.
- Nå väl, herr greve, på det här sättet närmar ni eder
döden; att fortfara så där är att begå självmord; sök att bota
eder, herr greve, sök att bota eder!
- För vad då? Låt oss först finna det onda. Jag har aldrig
mått bättre, jag har aldrig funnit himmelen skönare, aldrig
älskat mina blommor mer än just nu.
- Ni har någon hemlig sorg, herr greve.
- Hemlig!... Nej, visst icke; jag är skild från min son,
herr doktor; däri består hela min sjukdom, och jag döljer det
icke för eder.
’- Herr greve, eder son lever, han är stark, han kan hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
