Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Ekorren faller och ormen flyger - 89. Belle-Isle-en-Mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
de ha tagit sin tillflykt, dock med uttrycklig befallning att ej
låta en enda komma undan.
- Colbert hade rätt, tänkte d’Artagnan; min marskalkstav
skulle kosta mina båda vänner livet. Man glömmer likväl,
att mina vänner icke äro enfaldigare än fåglarna, och att de
icke skola vänta på att få se fågelfängarens hand för att slå
ut sina vingar. Denna hand skall jag visa dem så tydligt, att
de nog skola hinna se den. Stackars Portos! Stackars
Aramis! Nej, min upphöjelse skall ej kosta eder en enda
vingfjäder!
Efter detta resonnemang hopsamlade d’Artagnan de
kungliga trupperna, lät dem inskeppa sig i Paimboeuf och satte
till alla segel utan att förlora ett enda ögonblick.
89. BELLE-ISLE-EN-MER.
Vid yttersta änden av kajen, på den promenadplats, mot
vilken det upprörda havet slår, när floden mot aftonen
växer, stodo två män, som höllo varandra under armen,
och samtalade i livlig och hjärtlig ton, utan att någon
mänsklig varelse kunde höra deras ord, vilket, ett och ett i sänder,
bortfördes av vinden, tillika med det vita skummet, som
rycktes från vågornas toppar.
Dessa båda män torde läsaren redan ha igenkänt; de voro
våra båda landsflyktiga, Portos och Aramis, vilka, efter
svikna förhoppningar och sedan herr d’Herblays stora plan
misslyckats, tagit sin tillflykt till Belle-Isle.
- Du må säga, vad du vill, min käre Aramis, upprepade
Portos, i det han med kraftiga andedrag insöp saltluften,
varav hans väldiga bröst vidgade sig, du må säga, vad du
vill, Aramis, så kan man ej betrakta som en vanlig händelse,
att alla fiskebåtarna, som gått ut, ha försvunnit. Det har
ej varit någon storm. Vädret har hela tiden varit lugnt,
ej minsta kultje, och om vi också haft storm, skulle väl
ändå icke alla båtarna kantrat. Jag säger dig ännu en gång,
att det är högst besynnerligt, och detta båtarnas
fullständiga försvinnande förvånar mig verkligen.
- Du har rätt, mumlade Aramis. Du har rätt, min käre
Portos. Det är, som du säger; härunder ligger något högst
besynnerligt.
- Och dessutom, tillade Portos, vars farhåga tycktes till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
