Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 82. Silverfatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
- Ah!... Och de båda resande?
- Åh, var inte orolig för dem! Det var ett säkert bevis på,
att den ene av dem var hin håle och att han beskyddade den
andre, ty när vi summo tillbaka till båten, så, i stället för
att vi där trott oss finna de två varelserna fördärvade av den
törn, som båten fått, fanns där ingenting, inte en gång
vagnslådan.
- Besynnerligt! Besynnerligt! upprepade greven. Men
sedan, min vän, vad gjorde ni sedan f
- Sedan klagade jag för guvernören på Sainte-Marguerite;
han knöt handen under min näsa och förklarade mig, att om
jag ville försöka inbilla honom töcken där gallimatias, skulle
han låta prygla mig.
- Sade guvernören så?
- Ja, herre, och till på köpet har jag min båt förstörd, i
grund förstörd, emedan f ören tagit törn mot udden av
Sainte-Marguerite, och timmermannen begär hundra tjugo livrés för
att reparera den.
- Gott, inföll Raoul, ni skall slippa betjäna oss. Gå!
- Har ni lust, så bege vi oss till Sainte-Marguerite? sade
sedan Atos till Bragelonne.
- Ja, herr greve, ty där kunna vi troligtvis erhålla
upplysning, och det förefaller mig, som den där karlen ej talat
sanning.
- Så tror jag också, Raoul. Historien om den maskerade
adelsmannen och om den försvunne vagnslådan synes mig
vara blott ett försök att dölja det våld, som den där råa
människan kanske ute på öppna havet begått mot sin passagerare
för att straffa honom, för det han tvingat fiskaren att taga
honom om bord.
- Jag har också misstänkt något sådant, och vagnslådan
innehöll troligtvis snarare dyrbarheter än en karl.
- Vi få väl se, hur det hänger i hop med den här saken,
Raoul. Det är visst och sant, att adelsmannen mycket liknar
d’Artagnan; jag känner igen hans fasoner. Ack, vi äro icke
mera samma unga oövervinnerliga män som fordom! Vem
vet, om icke den där lumpne fiskaren med en yxa eller en
stång lyckats göra, vad de mest övade klingor i Europa,
musköt- och kanonkulor i hela fyrtio år ej kunnat uträttat
Samma dag foro de till Sainte-Marguerite på en kronobåt,
som på befallning kom från Toulon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
