Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 81. Bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
rande samt krampaktigt knytande händerna, mätte varandra
med blicken och sänkte sina ögon som dolkar i varandras själ.
Stumma, flämtande och nedlutade, syntes de nära att störta
på en fiende.
Denna oerhörda likhet i anletsdrag, i åtbörder, i växt, allt,
till och med en fullkomlig överensstämmelse i klädsel, vilken
inträffat av en slump, ty Ludvig XIV hade i Louvren iklätt
sig en violett sammetsrock, denna fullständiga likhet emellan
de båda furstliga bröderna uppskakade ännu mer Annas av
Österrike sinne.
Ännu kunde hon likväl ej gissa till sanna förhållandet. Det
gives olyckor i livet, dem ingen vill tro. Hellre tror man då
på det övernaturliga, det omöjliga.
Ludvig hade ej föreställt sig dessa hinder. När han
inträdde, väntade han sig att genast bli igenkänd. En levande
sol, medgav han icke en gång skymten av en likhet med vem
det vara månde. Han betvivlade ej att varje ljus skulle
förmörkas i samma ögonblick, han lät sin segerrika stråle lysa.
Också blev han, vid åsynen av Philippe, kanske ännu mera
bestört än någon annan omkring honom, och hans tystnad,
hans orörlighet upptogo den stund av lugn och eftersinnande,
som vanligtvis föregår häftiga vredesutbrott.
Men Fouquet! Vem skulle väl kunna beskriva hans
bestörtning och hans häpnad vid anblicken av detta levande
porträtt av hans härskare! Fouquet tänkte nu, att Aramis
hade rätt, att den nykomne vore en till sin härkomst lika
laglig konung som den andre, och att man, för att ha
förkastat varje delaktighet i denna av jesuitgeneralen så
mästerligt utförda statskupp, måste vara en vanvettig entusiast,
ovärdig att någonsin lägga hand vid något politiskt verk.
Och för övrigt var det Ludvig XIII:s blod, som Fouquet
uppoffrade för Ludvig XIII:s blod; det var en självisk ärelystnad,
han uppoffrade för en ädel ärelystnad; det var rättigheten att
äga, som han uppoffrade för rättigheten att bibehålla.
Hela vidden av hans begångna fel visade sig nu för honom
vid pretendentens blotta anblick.
Allt, vad som föregick inom Fouquets själ, undföll de
närvarande. Han hade fem minuter till att uteslutande rikta
sina betraktelser på denna samvetsfråga, fem minuter, det
vill säga fem sekel, under vilka de båda konungarne och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
