Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Planchets lantställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen antog förslaget.
På det sättet lyckades Planchet hela,dagen sysselsätta sin
medtävlare. Han uppoffrade gärna sitt matförråd för sin
egenkärlek.
Efter två timmar kom d’Artagnan tillbaka.
- Allt är nu i ordning, sade han; jag träffade hans
majestät ett ögonblick, då han begav sig ut på jakt; konungen
väntar oss i afton.
- Konungen väntar mig! skrek Portos och rätade upp sig.
Och man bör även tillstå, ty en karls hjärta är rörligt som
vågen på det villande hav, man bör även tillstå, att Portos
från denna stund icke mera betraktade fru Trlichen med det
rörande behag, som hade uppvärmt den vackra flamskans
hjärta.
Allt vad han förmådde, understödde Planchet dessa
ärelystna tankar. Han berättade eller snarare påminde dem om
all den prakt, som utmärkt förra regeringen, alla dessa
drabbningar, belägringar, ceremonier. Han skildrade
engelsmännens lyx, de fördelar, som erövrats av de fyra tappra
kamraterna, av vilka d1 Artagnan, i början den ringaste, slutligen
blev den främste.
Han hänryckte Portos, i det han för honom avmålade hans
flydda ungdom; efter bästa förmåga berömde han den
förnäme mannens sedlighet och samvetsgranna aktning för
vänskapen; han var vältalig, fintlig. Han förtjuste Portos,
kom Triichen att darra och d’Artagnan att grubbla.
Klockan sex gav musketören befallning om, att hästarna
skulle sadlas, och lät även Portos kläda sig.
Han tackade Planchet för hans stora gästfrihet och slog
fram några obestämda ord om en befattning, han skulle
kunna erhålla vid hovet, vilket omedelbart ökade Planchets värde
i Trlichens ögon, sedan den stackars godsinte, ädle och
tillgivne kryddkrämarens aktier hos henne betydligen sjunkit
efter jämförelse med de två förnäma herrarna.
Ty sådan är kvinnan: hon eftersträvar, vad hon icke har,
och skattar ringa, vad hon förr eftersträvade, då hon ernått
det.
Sedan d’Artagnan gjort sin vän Planchet denna tjänst, sade
han helt sakta till Portos:
- Min vän, du har en ganska vacker ring på ditt finger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
