Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. D'Artagnan blir äntligen kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
lade hans egen, beundrade denna manliga skönhet, denna
kraft och anspråkslöshet.
- Min herre, sade konungen, vänd till Raoul, jag bad hans
höghet prinsen, att han skulle täckas avstå eder åt mig; jag
erhöll häris samtycke, och ni tillhör mig således från i dag.
Hans höghet prinsen var en god husbonde, men jag hoppas
nog, att ni ej skall förlora på bytet.
- Ja, ja, var lugn, Raoul; konungen är mild och god, sade
d’Artagnan, som gissat sig till Ludvigs lynne och naturligtvis
inom behöriga gränser lekte med hans egenkärlek, i det han
dock alltid iakttog det tillbörliga, och smickrade, även då han
tycktes skämta.
- Sire, sade Bragelonne med mild och behagfull stämma
samt med det naturliga och otvungna uttryckssätt, han ärvt
efter sin far, sire, det är icke först från denna dag, jag tillhör
eders majestät.
- Åh, det vet jag nog, yttrade konungen; ni menar eder
bragd på Place de Greve. Den dagen tillhörde ni verkligen
mig, min herre.
- Sire, det är icke heller blott från den dagen, jag ansett
mig tillhöra eder; det anstode mig alls icke att erinra om en
så ringa tjänst i närvaro av en sådan man som herr
d’Artagnan; jag menade en händelse, som gjorde epok i min levnad,
och som, allt ifrån mitt sextonde år, danat mig till eders
majestäts tillgivne tjänare.
- Ah, sade konungen, vad är det för händelse? Säg, min
herre.
- Jo, eders majestät, när jag första gången gick i fält för
att sluta mig till hans höghet prinsens armé, beledsagade mig
greve de la Fére till Saint-Denis, där konung Ludvigs jordiska
kvarlevor på de sista trappstegen till det kungliga gravvalvet
vänta en efterträdare, den Gud, som jag hoppas, ej på många
år skall sända honom. Då lät han mig vid våra herrars aska
svärja att tjäna kungligheten, representerad av eders
majestät och förkroppsligad i eder, sire, att tjäna den med tankar,
ord och gärningar. Jäg svor det. Gud och de döda mottogo
min ed. Sedan tio år, sire, har jag alls icke så ofta jag önskat
det varit i tillfälle att hålla denna ed; jag är eders majestäts
soldat, ingenting annat; när eders majestät kallar mig till
sig, ombyter jag icke herre, utan blott garnison.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
